- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Nionde bandet. Gustaf III. Gustaf IV Adolf /
390

(1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungahuset

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

390

Gustaf III.

gen skulle kunna skingra dessa farhågor. Konungen
visade sig äfven hågad, men kiinde ej förmå sig att
taga första steget till ef t sådant närmande. Det
lyckades emellertid hans’kammarpage och stallmästare
Adolf Fredrik Munck, som vid denna tid stod högt
i hans ynnest, att närma de båda -makarne till
hvarandra, hvarefter äfven drottningen visade Munck
icke mindre bevågenhet än han förut rönt af hennes
gemål.

Hertiginnans förhoppningar att blifva moder
visade sig emellertid ogrundade, men med mera
visshet ansåg sig drottningen i början af året
1778 kunna hysa dylika förhoppningar. De väckte
mycken glädje hos den större allmänheten, men
föranledde inom de högre sällskaps-kretsarne och
i synnerhet vid enkedrottningens hof åtskilliga
omdömen, som icke voro fördelaktiga hvarken för
konungen eller drottningen. Den Stora ynnest,
båda visade Munck, stäldes i samband med den
inträffade tilldragelsen. Men fann de ynnestbevis,
som slösades på Munck, allt för öfverflödande att
endast vara tacksamhetsbevis för den tillvägabragta
försoningen. Man trodde sig finna drottningens
bevågenhet röja en varmare känsla än tacksamhet, och
att konungen, oaktadt de mycket i ögonen fallande
bevisen på denna välvilja, likväl fortfor att deri
täfla med sin gemål, visade i de mera välvilliges
ögon att han var förbländad, i de mindre att han var
medvetande, ja, tillställare af en förbindelse, som
hade till ändamål att skaffa Sverige en understuc-ken
tro.narfving. Det påstods till och med, att dåvarande
Öfverhof-predikanten Johan Wingård skulle, för
att öfvervinna drottningens betänkligheter mot
en dylik plan, hafva, på konungens befallning,
först upplöst hennes äktenskap med honom och så vigt
henne med Munck. Huru mycket af dessa rykten må vara
trovärdigt eller icke blifver väl alltid omöjligt
att med full visshet utröna; vi böra dock erinra,
att ingen svensk konung varit så bittert smädad som
Gustaf III; att flera bref från Sofia Magdalena röja
en innerlig glädje öfver den inträdda försoningen
och en verklig tillgifvenhet för hennes gemål, samt
att mångfaldiga yttranden af Gustaf III vittna om
hans egen öfvertygelse, att Gustaf Adolf var hans
son, hvilka yttranden ofta fäldes i så obevakade
ögonblick, att de svårligen kunna tillskrifvas hans
ökända för-ställningskonst. r)

Då de anförda ryktena falla mera inom skandalens
område än inom historiens, skulle de här icke ens
blifvit omnämnda, så vida de icke haft en vigtig
inverkan på Gustaf III:s familjeförhållanden, då de
framkallade en brytning mellan honom och hans mor,
som sedermera fortfor ända till hennes död. Ett kyligt
förhållande hade visserligen länge varit rådande dem
emellan, men dock ej ledt till någon öppen brytning,
och då Lovisa Ulrika insjuknade i Mars 1775, hade ett
närmande dem emellan egt rum. Konungen hade lofvat
betala sin mors skulder, som uppgingo till ganska
betydande belopp - hennes utländ-

*) j Vi hänvisa till den omständliga utredning af
denna fråga, som förekommer i Beskows »Om Gustaf
III såsom konung och menniska». Svenska akademiens
handlingar. XXXII: 305-37$.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 10 15:22:12 2014 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/9/0412.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free