- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Nionde bandet. Gustaf III. Gustaf IV Adolf /
390

(1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungahuset

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

möjligen skulle kunna skingra dessa farhågor. Konungen visade sig äfven hågad, men kunde ej förmå sig att taga första steget till ett sådant närmande. Det lyckades emellertid hans kammarpage och stallmästare Adolf Fredrik Munck, som vid denna tid stod högt i hans ynnest, att närma de båda makarne till hvarandra, hvarefter äfven drottningen visade Munck icke mindre bevågenhet än han förut rönt af hennes gemål.

Hertiginnans förhoppningar att blifva moder visade sig emellertid ogrundade, men med mera visshet ansåg sig drottningen i början af året 1778 kunna hysa dylika förhoppningar. De väckte mycken glädje hos den större allmänheten, men föranledde inom de högre sällskapskretsarne och i synnerhet vid enkedrottningens hof åtskilliga omdömen, som icke voro fördelaktiga hvarken för konungen eller drottningen. Den stora ynnest, båda visade Munck, stäldes i samband med den inträffade tilldragelsen. Men fann de ynnestbevis, som slösades på Munck, allt för öfverflödande att endast vara tacksamhetsbevis för den tillvägabragta försoningen. Man trodde sig finna drottningens bevågenhet röja en varmare känsla än tacksamhet, och att konungen, oaktadt de mycket i ögonen fallande bevisen på denna välvilja, likväl fortfor att deri täfla med sin gemål, visade i de mera välvilliges ögon att han var förbländad, i de mindre att han var medvetande, ja, tillställare af en förbindelse, som hade till ändamål att skaffa Sverige en understucken tronarfving. Det påstods till och med, att dåvarande öfverhofpredikanten Johan Wingård skulle, för att öfvervinna drottningens betänkligheter mot en dylik plan, hafva, på konungens befallning, först upplöst hennes äktenskap med honom och så vigt henne med Munck. Huru mycket af dessa rykten må vara trovärdigt eller icke blifver väl alltid omöjligt att med full visshet utröna; vi böra dock erinra, att ingen svensk konung varit så bittert smädad som Gustaf III; att flera bref från Sofia Magdalena röja en innerlig glädje öfver den inträdda försoningen och en verklig tillgifvenhet för hennes gemål, samt att mångfaldiga yttranden af Gustaf III vittna om hans egen öfvertygelse, att Gustaf Adolf var hans son, hvilka yttranden ofta fäldes i så obevakade ögonblick, att de svårligen kunna tillskrifvas hans ökända förställningskonst.[1]

Då de anförda ryktena falla mera inom skandalens område än inom historiens, skulle de här icke ens blifvit omnämnda, så vida de icke haft en vigtig inverkan på Gustaf III:s familjeförhållanden, då de framkallade en brytning mellan honom och hans mor, som sedermera fortfor ända till hennes död. Ett kyligt förhållande hade visserligen länge varit rådande dem emellan, men dock ej ledt till någon öppen brytning, och då Lovisa Ulrika insjuknade i Mars 1775, hade ett närmande dem emellan egt rum. Konungen hade lofvat betala sin mors skulder, som uppgingo till ganska betydande belopp — hennes


[1] Vi hänvisa till den omständliga utredning af denna fråga, som förekommer i Beskows »Om Gustaf III såsom konung och menniska». Svenska akademiens handlingar. XXXII: 305—378.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:47:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/9/0412.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free