Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Gustaf IV Adolfs regering. Början af förmyndarestyrelsen, 1792
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vinnande af bättre ordning inom armén indelades densamma i 8 brigader, hvardera under särskildt inseende af en generalsperson, hvilken det ålåg att förrätta mönstringar och tillse att ingenting inom brigaden fattades.
Konseljer höllos temligen regelbundet två gånger i veckan, i hvilka, jemte hertigen, vanligen deltogo riksdrotsen Wachtmeister, riksmarskalken Oxenstierna, öfverstemarskalken hos enkedrottningen friherre Fredrik Sparre, som den 16 Juli utnämndes till rikskansler och chef för kanslikollegium, öfverstekammarjunkaren friherre Ewert Fredrik Taube, presidenten i kammarkollegium grefve Erik Ruuth, statssekreteraren Elis Schröderheim, underståthållaren i Stockholm Per Zacharias Ahlman och lagmannen Anders Håkansson.
Åtskilliga förändringar skedde emellertid efter hand inom den högre embetsmannapersonalen. Statssekreteraren i krigsexpeditionen Gustaf von Carlsson utnämndes den 6 April utan egen ansökning till president i Wasa hofrätt och fick till efterträdare såsom statssekreterare expeditionssekreteraren Carl Lagerbring. Till statssekreterare i utrikesexpeditionen, hvilket embete en längre tid stått ledigt, förordnades den 4 Juni regeringsrådet Christofer Bogislaus Zibet, och Johan Christofer Toll blef, efter lång frånvaro från hufvudstaden, dit återkallad, befordrades till generallöjtnant den 15 Maj och förordnades att föra ordet i krigskollegium, hvars president grefve Gustaf Adolf Horn var af ålderdomskrämpor urståndsatt att tjenstgöra. Tillika blef Toll föredragande för krigsärendena i konseljen och förordnades den 14 Juli till ledamot af rikets allmänna ärendens beredning. Armfelt åter, som redan gifvit flera bevis af sitt oroliga lynne och icke sparat på yttringar af sitt missnöje med sakernas nya ordning, fann sig så tillbakasatt, att han under sommaren 1792 begärde tjenstledighet, för att vid baden i Aachen sköta sin helsa, hvilket ock genast och gerna honom beviljades. För öfrigt skedde den 15 Maj en mängd befordringar inom armén. Hertig Fredrik utnämndes till fältmarskalk och för öfrigt tillsattes 4 generaler, 7 generallöjtnanter, 7 generalmajorer, 2 generaladjutanter, samt 10 öfverstar, utom en mängd befordringar i lägre grader.
Vigtigare förändringar förestodo emellertid, sedan friherre Gustaf Adolf Reuterholm i början af Juli återkommit från den utländska resa, han efter 1789 års riksdag företagit. Han hade tidigt röjt en afgjord håg för det underbara samt såsom ordensvurm, magnetisör, andeskådare, illuminat och alkemist vunnit stort förtroende hos hertig Carl, som hade icke mindre sinne för det mystiska. Reuterholm skall ock vid flera tillfällen förespått hertigen att i framtiden komma att intaga Sveriges tron. Oaktadt hertigens ynnest hade det dock gått temligen trögt med Reuterholms befordringar. Också hade han hört till de missnöjde både vid 1786 och 1789 årens riksdagar samt under den senare med sådan bitterhet uppträdt mot säkerhetsakten, att han endast genom hertigens ifriga förbön undgick att blifva arresterad. Sedermera hade han i Juni 1791 företagit en utrikes resa, från hvilken hertigen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
