Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De inre förhållandena, 1793-1796
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
personliga säkerhet som för bibehållandet af hans makt. I Coblenz hade han fått ett bref från grefve Ruuth, med förslag att frånträda sitt öfverståthållareembete, men svarat, att hertigen väl kunde fråntaga honom det, om han ville, dock skulle ingenting förmå honom att sjelfmant afsäga sig ett embete, hvilket Gustaf III honom anförtrott. I Trier hade konungen af Preussen sagt honom, att man skulle fråntaga honom alla hans embeten och hålla honom utom riket, till dess man hunnit gifva en ny form så väl åt regeringssättet som åt det politiska system Gustaf III följt i slutet af sin regering. Armfelt hade då frågat, om någon fara kunde hota den unge konungen, hvartill konungen af Preussen svarat: »Jag hoppas, att ingenting är att frukta för hans lif, men för hans makt och hans egenskap af konung vill jag ingenting svara». I Oktober 1792 afsattes Armfelt från öfverståthållareembetet och förordnades till svensk minister i Italien, med sträng befallning att påskynda sin resa dit. Han begaf sig först till Dresden, der han uppehöll sig några veckor, hvarefter han inträffade i Wien och skyndade genast till ryske ambassadören grefve Rasumowsky, som meddelade honom de uppskakande underrättelser, som kommit från Paris, angående Ludvig XVI:s afrättning och de revolutionära rörelserna derstädes, samt om förre svenske ministern friherre Staels ditkomst. Tillika kommo till Wien berättelser om en förestående koalition mellan Frankrike, Sverige och några andra makter, för att befordra de demokratiska principernas framgång och hvarigenom hertigen skulle erhålla betydande subsidier. Detta allt uppskrämde Armfelt ännu mera. Han trodde, såsom han sjelf påstår, att man nu äfven i Sverige ämnade införa samma olyckliga frihetsanda, som förstört Frankrike, och han beslöt göra allt för att förekomma det. För detta ändamål uppgjorde han nu en fullständig plan till statshvälfning, hvilken skulle utföras med rysk hjelp. Från hertigens person skulle Reuterholm och hans anhang aflägsnas, konungen skulle få tillträde till konseljen och Armfelt, jemte några af hans vänner, utgöra hertigens ständiga råd. Den unge konungen borde förmås att till kejsarinnan skrifva ett bref, hvartill Armfelt sände utkastet, och i hvilket han blef på det bästa rekommenderad hos henne, hvarjemte konungen skulle förklara sitt bifall till hvad Armfelt å hans vägnar kunde hos kejsarinnan hafva att andraga. Emellertid borde de förklenligaste rykten utspridas om regeringen och dess afsigter eller, såsom Armfelt sjelf uttryckte sig i bref till fröken Rudenschöld, »det närvarande förlöjligas och förnedras, fruktan för det tillkommande väckas och jemförelser göras mellan den för handen varande ställningen samt Sveriges framfarna storhet och makt».
Sedan planen sålunda blifvit uppgjord, meddelades densamma Armfelts förtrogna i Stockholm, fröken Rudenschöld och Ehrenström, med uppmaningar att kraftigt och skyndsamt arbeta på dess utförande. Toll, Armfelts forne ovän och medtäflare, fick nu ock förtroende af hans plan, och slutligen sände Armfelt äfven till kejsarinnan genom Rasumowsky ett memorial, hvari han, efter en kort skildring af ställningen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
