Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges yttre förhållanden, 1800-1805
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kejsar Paul hade då redan, förbittrad öfver det öfvermod, hvarmed England utöfvade sitt sjövälde, beslutat kraftigt uppträda mot detta och behöfde härtill biträde af de öfriga nordiska rikenas sjömakt, hvarföre han nu tog första steget till en försoning. Gustaf Adolf var icke mindre förbittrad öfver de våldsamheter, engelske kryssare begått mot svenska handelsfartyg, och kom derföre kejsarens önskningar gerna till mötes. Så snart kejsaren öfvertygat sig härom, utfärdade han den 15 Augusti 1800 en förklaring, som meddelades hofven i Stockholm, Köpenhamn och Berlin, och hvari de uppmanades att återupprätta den beväpnade neutralitetens grundsatser i hela deras kraft. Gustaf Adolf förklarade sig ock genast härtill beredvillig samt fick kort derefter en ny anledning att besvära sig öfver våldsamheter från Englands sida.
Ett svenskt handelsfartyg, liggande i Barcellonas hamn, blef nemligen i September detta år tvingadt att mottaga engelsk besättning, hvarefter det användes att biträda vid borttagandet af två på redden liggande fregatter, utrustade för holländsk räkning att gå till Batavia. Spanska hofvet, som ej närmare kände förhållandet, besvärade sig hos det svenska öfver det våld, som i en spansk hamn utöfvats af ett svenskt fartyg, och häraf framkallades förklaringar, som föranledde Gustaf Adolf att i November samma år sända sin minister vid spanska hofvet friherre Carl August Ehrensvärd till London att der göra föreställningar, hvilka dock föga uträttade.
Äfven kejsar Paul hade fått en ny anledning till förbittring mot England. Sedan Bonaparte under vägen till Egypten intagit Malta i Juni 1798 och Johanniterordens dervarande stormästare utan motstånd lemnat ön i fransmännens händer, hade kejsar Paul i Oktober samma år låtit välja sig till denna ordens stormästare. Fransmännen hade sedermera innehaft ön till dess den i September togs af en engelsk flotta, då Paul fordrade, att den skulle återställas till Johanniter-riddarne; men detta vägrades af engelska regeringen, och för att hämnas lät kejsaren i början af November lägga embargo på alla i ryska hamnar varande engelska fartyg. Härigenom syntes ett krig nära att utbryta mellan Ryssland och England, och för att ej invecklas häri beslöt Gustaf Adolf att genom ett besök i Petersburg söka genom sitt personliga inflytande ordna förhållandena mellan Sverige och Ryssland.
Den 29 November lemnade han Stockholm, åtföljd af Toll, konteramiralen C. O. Cronstedt, grefve Nils Gyldenstolpe, hofmarskalken Georg de Besche, kabinettssekreteraren Gustaf Lagerbjelke m. fl. Att förestå regeringen under tiden förordnades riksdrotsen grefve Wachtmeister, förre landtmarskalken grefve M. F. Brahe, presidenten i kammarkollegium grefve Arvid Fredrik Kurck, riksmarskalken, generalmajoren grefve Axel von Fersen, öfverståthållaren grefve Samuel af Ugglas, hofkanslern F. W. von Ehrenheim och tjenstgörande generaladjutanten för armén.
Resan skedde öfver Ålands haf till Åbo och derefter landvägen. Vid ryska gränsen voro fyra generaler konungen till mötes, och 350
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
