Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Ryssland 1808
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med Ryssland och Danmark stänga Östersjön för England. Härå svarade Gustaf Adolf till en början undvikande, att han erkände sin skyldighet i detta hänseende, om de franska trupperna lemnade Östersjöns hamnar, men att i motsatt fall de åberopade traktaterna icke vidare vore gällande.
Kort derefter gjorde sig emellertid Gustaf Adolf skyldig till samma förolämpning mot Alexander som förut mot Fredrik Wilhelm, i det han, vid underrättelsen att Napoleon erhållit ryska S:t Andreas-orden, hvilken förut varit tilldelad Gustaf Adolf, återsände detta ordenstecken, med samma förklaring, som förut till Fredrik Wilhelm, att Gustaf Adolf ej ville bära samma orden som den franske usurpatorn.
Ehuru Gustaf Adolf sålunda gjort sitt bästa att mot sig reta de båda kejsarne, Europas mäktigaste monarker, blef han likväl ytterst bestört vid underrättelsen om följderna af sitt tanklösa förfarande. Franske ambassadören i Petersburg general Savary förde ett ytterst häftigt språk mot den svenske konungen och gaf öppet tillkänna, att Napoleon beslutat Sveriges delning mellan Ryssland och Danmark, så att Motala ström, Vettern och Venern skulle utgöra gränsen mellan bådas andelar. Ryssland hade ock blifvit ålagdt att den 26 Oktober förklara England krig, och i en not från Alexander af den 28 November fordrades uttryckligen, att det skulle ske äfven af Sverige, hvarjemte Alexander återsände serafimer-orden, såsom svar å den förolämpning, han lidit af konungen. Redan förut hade Stedingk i en not af den 18 November, som den 1 December kom konungen tillhanda i Helsingborg, underrättat honom om Napoleons beslut att dela Sverige, samt att ryska trupper sammandrogos för Finlands eröfring.
Så snart första bestörtningen öfver dessa underrättelser lagt sig, skyndade konungen att af England begära 2 millioner pund sterl. genast, en eskader af 6 till 8 linieskepp, hvilken följande vår borde agera i förening med svenska flottan, samt för öfrigt hjelptrupper, så många som kunde lemnas, hvarefter han den 10 December från Helsingborg reste öfver Göteborg till Stockholm, der han dock ej fann någon trefnad, utan flyttade den 28 December med hofvet till Gripsholm, der han stannade tills vidare. Han hade allt dittills dröjt att besvara den sista ryska noten, under afvaktan af svar å sina egna framställningar till England; men sedan detta utfallit gynsamt, afläts den 9 Jan. 1808 till Ryssland ett svar, som innehöll, att Sverige ej kunde erkänna Rysslands på inga skäl grundade anspråk, hvaremot nu föreslogs, att man gemensamt skulle söka förmå engelsmännen samtycka till Östersjöns neutraliserande och utfästa sig att icke ditsända några krigsskepp, så snart ingen annan makt der rustade och nya fiendtligheter föranläto hjelpsändningar från England.
Stedingk fick befallning att, om möjligt, meddela detta svar vid ett enskildt företräde hos kejsaren, för att kunna lättare utforska hans verkliga afsigter. Det skedde ock vid ett företräde den 16 Januari, då Alexander beklagade, att han, sedan alla hans varningar till konungen varit fruktlösa, slutligen af omständigheternas makt såg sig tvungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
