Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sångarne och sångerskorna så väl som kören, baletten och större delen af kapellet, afskedades med tillgodonjutande af ett halft års lön. Det stannade dock ej ens härvid, utan den 16 Mars 1807, årsdagen af maskeraden i operahuset, der skottet aflossades mot Gustaf III, förordnades genom ett kungligt bref, att operahuset skulle rifvas, grunden planeras i likhet med torget och Gustaf II Adolfs bildstod flyttas till den sålunda bildade platsen. Verkställigheten uppdrogs åt en komité, men denna gick så långsamt till väga och konungen fick så mycket annat att tänka på, att rifningen uppsköts från ena året till det andra och slutligen fick byggnaden en användning mera efter konungens sinne, då den 1808 uppläts till sjukhus för dem, som ledo af landtvärnssjukan.
Medan på samhällets höjder så mycken ovilja röjde sig mot en art af den dramatiska konsten och så ringa deltagande för de öfriga, hade derunder Gustaf III:s tidehvarf hos allmänheten väckta intresse för denna konst icke svalnat, ehuru det efter hand antog en ny riktning. De högstämda, retoriska sorgespelen i den franska och svenska akademiska stilen började mer och mer förlora publikens bevågenhet, hvilken i stället mer och mer egnades »det borgerliga dramat», som framstälde en trogen bild af det hvardagliga lifvets fröjder och lidanden och således kunde lättare uppfattas af alla samhällsklasser samt omfattas med samma intresse äfven på mycket olika bildningsstadier.
Ett par af storheterna från Gustaf III:s tidehvarf fortsatte emellertid sin dramatiska verksamhet i den förra stilen. Leopold lemnade i sin Virginia, sorgespel, på alexandriner i 5 akter, hvilket gafs första gången i Juni 1803 och under de följande 30 åren ytterligare 24 gånger, ett motstycke till sin Oden, likasom denna rikt på vackra poetiska ställen och mera dramatiskt än denna, men äfven vittnande, att sorgespelet icke var rätta fältet för Leopolds litterära verksamhet. Han skref för öfrigt för scenen »Suppliken eller pjesen på stund», ett tillfällighetsstycke på vers i anledning af konungens och hertigen-regentens återkomst från en resa i landsorterna 1793, i den lätta, behagfulla stil, som i så hög grad utmärker hans berättande skaldedikter, samt för öfrigt två från franskan öfversatta stycken, »Den talande taflan, operaparade i 1 akt», gifven nära 50 gånger under åren 1799—1828, samt »Metromanien eller versvurmen», komedi på vers i 5 akter, gifven 12 gånger under åren 1808—1818, båda vittnande om hans stora välde öfver språket.
Gudmund Göran Adlerbeth, skref under detta tidskifte två sorgespel, på alexandriner, Ingjald Illråda, i 5 akter, gifven 10 gånger under åren 1799—1807, och Chelonid, äfven i 5 akter, gifven 3 gånger i början af året 1803.
Den akademiska riktningen tillhör äfven »Fale Bure», dram i 4 akter af grefve Jakob De la Gardie, född 1768, svensk minister i Wien 1799—1801 och i Madrid 1813—1815, general 1826, landtmarskalk vid 1834 års riksdag, död 1842. Fale Bure gafs i Maj 1795, dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
