Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungahuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bortlade nu den dittills burna titeln »grefve af Gottorp» och kallade sig i stället öfverste Gustafsson, såsom bättre öfverensstämmande med hans genom eget förvållande mer och mer inskränkta tillgångar.
Nu började han ock sysselsätta sig med författareskap och tycktes tills vidare vilja taga sin hand från politiken. Först utgaf han i Schweiz på fransyska författade »Betraktelser och anekdoter rörande 1808 års krig mellan Sverige och Ryssland», så en »Parallel, i form af kritiska och resonerade anmärkningar vid Gustaf IV Adolfs biografi», införd i en fransysk samling af lefvernesbeskrifningar, samt derefter en äfven på franska författad skrift, kallad »Betraktelser rörande mina första krigsbedrifter», hvilka båda uppsatser utkommo 1829 i svensk öfversättning under titel: »Historiska erinringar af öfverste Gustafsson», innehållande tillika hans »Vederläggning, adresserad till generalen grefve de Ségur», i anledning af några yttranden i dennes »Napoleons och stora arméns historia»; »Fyra bref till grefve de Las Casas» i anledning af uttryck i dennes »Memorial de S:t Hélène», samt »Betraktelser öfver en oinskränkt tryckfrihet», likaledes öfversatt från en af Gustaf Adolf på franska skrifven uppsats. På detta språk skref han äfven en vetenskaplig afhandling »Om norrskenet», hvilken han i Januari 1815 insände till franska institutet.
Nya planer begynte likväl nu sysselsätta honom. Redan i början af 1815 lemnade han allmänheten förtroende af en sådan, som afsåg en pilgrimsfärd till den heliga grafven i Jerusalem, dit han skulle åtföljas af en skara »Svarta riddare», som skulle samlas i Triest och bära en af honom uttänkt fantastisk drägt. Turkiske sultans tillstånd fordrades emellertid, men detta vägrades, och från Wien lät man Gustaf Adolf förstå, att Triest ej kunde blifva samlingsplatsen för hans Svarte riddare, men icke desto mindre begaf han sig dit och fann sig snart omgifven af omkring 40 äfventyrare, med hvilka han inskeppade sig å ett gammalt af honom i Triest inköpt fartyg, och, i trots af fortfarande vägran från Konstantinopel, stälde kosan åt Österlandet. Han kom dock ej längre än till staden Patras i Grekland, der hans »riddare» fordrade att utbekomma den sold, han lofvat dem, och då han härtill var urståndsatt, öfvergåfvo de honom, hvarmed hela företaget gick om intet.
Han var nu åter i svårt penningebetryck och vände sig derföre i Augusti 1815 till Carl Johan med en framställning om snart utbekommande af så väl den enskilta egendom, han i Sverige egde vid sin afresa derifrån, som af det arf, hvilket tillfallit honom efter hans i Augusti 1813 aflidne moder, enkedrottningen Sofia Magdalena. Kronprinsen svarade honom välvilligt, och på hans förslag beslöts vid 1815 års riksdag, att f. d. kungliga familjens förmögenhet skulle kontant utbetalas, hvilket skedde med 577,133 rdr hamb. banko, hvaremot den förut anslagna underhållssumman upphörde.
Efter sin misslyckade pilgrimsfärd återvände Gustaf Adolf till Basel, men redan följande året hade han ett nytt förslag å bane. Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
