Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.8. Den vittra litteraturen. Af lektorn fil. dr R. Steffen, Örebro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VITTRA LITTERATUREN.
363
han behandlat vårt modersmål, och sällan har detta klingat så
kraftigt och klart som i hans verk. Men den forskningens frihet,
som karakteriserade reformationens första tid, förkväfdes efter
hans död, och den religiösa litteraturen blir mera ortodox och
dogmatisk. Vid slutet af 1500- och början af 1600-talet är teologien
hufvudintresset, och med undantag af historien försummas de öfriga
vetenskaperna. Den vittra litteraturen är under denna tid af
föga värde.
Under det 30-åriga krigets tid sker en stor förändring. Sverige
kommer då i beröring med Tysklands, Frankrikes och Hollands
världsliga kultur och renässanstidens strömningar. För första
gången ser man i skaldekonsten en konst och ej endast en religionens
tjänarinna. Men ett religiöst grunddrag är dock genomgående, äfven
i de gladaste sånger. De flesta dikter från denna tid utmärkas
af en frisk och kraftig humor, och nationalkaraktären lyser fram
under den antika dräkten. Särskildt gäller detta om G. Stiernhielm
(1598/1672), 1600-talets störste svenske författare, hvars förnämsta
verk, »Herkules», under den grekiske hjältens namn skildrar en
ung svensk under storhetstiden. Stiernhielm \7ar en i hög grad
mångsidigt begaf vad natur, men liksom så många andra framstående
svenska förmågor splittrade han sina krafter; utom åt poesien
ägnade han sig åt matematik, filosofi och arkeologi. I följd af
landets politiska storhet väcktes sistnämnda vetenskap till nytt
lif och fick ett särskildt intresse, därigenom att den ställdes i
patriotismens tjänst. Man ville försöka göra gällande, att Sveriges
äldsta historia ginge lika långt tillbaka, om ej längre än andra
folks. O. Rudbeck (IQ3Q/1102), framstående framför allt såsom
naturforskare, har på ett storslaget sätt uttryckt dessa idéer i
sitt genialiska och lärda men fantastiska arbete Atland, i hvilket
han söker bevisa, att Sverige vore det äldsta kulturland på jorden.
Men med Karl XII sjönk vår storhet, och landets olyckor
återförde alla sinnen till den nyktra verkligheten. Under den
s. k. »frihetstiden», den fria författningens tid, som efterträdde
enväldet, måste alla krafter ägnas åt förbättrande af landets inre
tillstånd. Det vetenskapliga intresset riktades därför hufvudsakligen
mot det nyttiga: nationalekonomien och naturvetenskaperna blefvo
de härskande; det är Linnés och Scheeles tidehvarf. Den vittra
litteraturen slog in på en ny riktning: den didaktiska och
politiska. O. von Dalin (1708/63), som är den tongifvande under
förra delen af tidehvarfvet, påminner mycket om samtida engelska och
franska författare: samma sträfvan efter en korrekt och klar form
och samma kyliga temperament. Efter föredöme af Addison och Steele
utgaf han en veckotidskrift, »Den Svenska Argus». I hans politiska
allegorier och i hans poesi spårar man inflytande från Dryden och
Swift. Dalin har sin största betydelse dels genom den utveckling
han gifvit åt den svenska prosastilen, dels därigenom att han hos
oss banat väg för upplysningstidens idéer. Dessa idéer utveck-
Georg Stiernhielm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
