Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.10. Den vetenskapliga forsknignen. Vid redigeringen af denna afdelning har biträdt docenten fil. dr K. Hildebrand, Uppsala - IV.10.e. Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400 IV. UNDERVISNINGSVÄSENDET OCH DEN ANDLIGA
ODLINGEN.
Historia.
Liksom i andra europeiska länder varit vanligt, började den svenska
historie-skrifningen under medeltiden med annalistiska uppteckningar
i klostren. Från början af 1300-talet tillkommo anonyma krönikor,
såväl på vers som i prosaform. Den första egentliga rikshistorien
är »Chronica Gothorum» af Ericus Olai (f 1486), hvilken ej blott
som sina föregångare uppräknade de olika tilldragelserna utan
äfven sökte uppvisa deras inbördes sammanhang. Från 1500-talets
förra hälft hafva vi flera arbeten af Sveriges siste katolske
ärkebiskop Johannes Magni (1488/1544) och hans broder Olaus Magni
(1490/1558), båda döda i landsflykt. Den förre utgaf dels en strängt
kyrklig historia öfver Uppsala ärkebiskopssäte, dels en ytterligt
fantastisk svensk historia. Den senares betydelse är ojämförligt
mycket större. Han utgaf i Venedig en märklig karta öfver norden,
hvilken flera gånger omtryckts, samt senare i Rom en utförlig och
ytterst värdefull etnografisk beskrifning öfver Sverige, försedd
med talrika illustrationer.
Det sextonde århundradets störste svenske historiker är reformatorn
Olaus Petri (1493/1552). Genom sin förmåga att väga olika källors
värde och genom sin lidelsefria uppfattning skiljer han sig
fördelaktigt från föregångare och närmaste efterföljare. Hans
»Svenska krönika» är ett af vår historieskrifnings yppersta
verk. För öfrigt finna vi under detta århundrade en serie krönikor
öfver de olika konungarnes lefnadsöden och regeringshandlingar,
delvis byggda på muntliga uppgifter, samt ett stort antal politiska
partiskrifter. Betydligt högre än konungakrönikorna står »Scondia
illustrata» af Johannes Messenius (1579/1636), en politisk lycksökare
som uppfostrades utomlands af jesuiter men återkommen till Sverige
af svor sin katolska tro och anställdes i rikets tjänst. På grund
af förbindelser med Polen hölls han fängslad från 1616 till sin
död och utarbetade i fängelset sitt ofvannämnda stora arbete, som
behandlar Sveriges historia »från syndafloden» till år 1616 och
som särskildt rörande 1500-talet är af värde. - Konung Gustaf II
Adolf började ett stort arbete om sin egen regering men medhann
blott inledningen, hvilken utgör en skildring af de föregående
Vasa-regenternas historia.
Under den följande tiden bedrefvos med ifver och framgång forskningar
på fornkunskapens område, hvilka stå i nära samband med tidens
språkstudier. Johannes Schefferus (1621/79) utgaf filologiska,
litteraturhistoriska och historiska arbeten, i hvilka han nedlade
prof på stor beläsenhet och kritisk skärpa. För utbildande af
en kritisk metod vid historieskrifningen äro hans arbeten af
betydelse. Olof Rudbeck (1630/1702) är en snillrik representant
för samtidens mångsidiga bildning och mångfrestande lynne. Han var
anatom, botaniker, skald, kopparstickare; äfven fornforskare och
historiker. I »Atland» sökte han uppvisa, hurusom den svenska
kulturen vore uråldrig och utgångspunkten för andra länders
kultur. Denna hypotes, som framställdes med verklig hänförelse
och med stor vetenskaplig apparat, väckte betydligt uppseende
och försvarades af flera efterföljare. - Det rent historiska
studiet var vid denna tid jämförelsevis till-bakasatt. Nämnas må
dock två utlänningar i svensk tjänst, båda rikshistoriogra-fer:
B. P. von Chemnitz (1605/78) och S. von Pufendorf (1632/94). Båda
författade utförliga arbeten till det trettioåriga krigets historia,
hvarjämte Pufendorf, den förnämligare af de två, äfven känd
såsom framstående folkrättslärd, skref Karl X Gustafs historia,
ett arbete som försågs med utmärkta kopparstick efter ritningar
af den ryktbare Erik Dahlberg (1625/1703). Tiden utmärktes för
öfrigt af ett lefvande intresse för samlande och utgifvande af
historiska urkunder. Representanter äro J. Hadorph (1630/93) och
J. Peringskiöld (1654/ 1720). Det statsrättsliga studiet började
framgångsrikt bedrifvas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
