Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.10. Den vetenskapliga forsknignen. Vid redigeringen af denna afdelning har biträdt docenten fil. dr K. Hildebrand, Uppsala - IV.10.e. Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISTORIA.
401
På uppdrag af riksens ständer utarbetade O. von Dalin (1708/63) »Svea
rikes historia», ett arbete som genom sin konstnärliga stil i hög
grad bidrog till utbredandet af det historiska intresset. Större
än Dalin såsom vetenskapsman var den lärde S. Lager-bring
(1707/87), hvilken med grundlig kritik och användande af större
utländskt källmaterial än sina föregångare skildrade den svenska
medeltiden. Genom ett stort antal detaljundersökningar väckte han håg
för specialstudier och drog till sig lärjungar. Hågen för samlande
af urkunder fortlefde; såsom representant kan A. A. von Stiernman
(1695/ 1765) nämnas. Riks-historiografen A. Schön-berg (1737/1811)
utmärkte sig såväl genom
grundlig forskning som genom framställningens klara
öfversiktlighet. Vid midten af 1700-talet gjordes lyckade försök att
systematiskt framställa samtidens statsskick. - Vid århundradets slut
skildrade J. Hallenberg (1748/1834) på ett för den tiden mästerligt
sätt Gustaf II Adolfs historia (till 1626). Memoarlitteraturen var
synnerligen omtyckt och riklig under Gustaf III:s tid och början
af 1800-talet, och äfven det lokal- och kulturhistoriska studiet
idkades af flera författare.
Den främste af 1800-talets historieforskare är E. G. Geijer
(1783/1847), utan gensägelse en af sin samtids största svenska
tänkare och vetenskapsmän. Hans arbeten (»Svenska folkets historia»
till 1654 m. fl.) äro mästerverk i fråga om såväl kritisk skärpa
som kärnfullt framställningssätt. Mer än alla föregångare har
han haft blick för utvecklingen och sammanhanget inom historien
och har med öfverlägsen förmåga lämnat både samhällsskildringar
och karakteristiker. Hans inflytande på den senare svenska
historieforskningen har varit lika stort som välgörande. -
A. M. Strinnliolm (1786/1862) behandlade större delen af Gustaf Vasas
tid och utgaf ett äfven från kulturhistorisk synpunkt intressant
och omfattande arbete öfver Sveriges äldsta historia. A. Fryxell
(1795/1881), hvars liffulla »Berättelser ur svenska historien»
blifvit en verklig folkläsning, har i vida kretsar spridt intresse
för fäderneslandets historia och dess minnen.
De stegrade anspråken på arkivstudier hafva orsakat, att Stockholm,
de centrala arkivens förvaringsort, alltmera blifvit den svenska
historieskrifningens medelpunkt. Ett stort antal ytterst viktiga
urkundsserier hafva utgifvits, såsom: »Scrip-tores rerum Suecicarum
medii ævi»; »Handlingar rörande Skandinaviens historia»; »Historiska
handlingar» af Samfundet för utgifvande af handskrifter rörande
Skandinaviens historia; af Riksarkivet: »Diplomatarium suecanum
medii ævi» (om-
Erik Gustaf Geijer.
Sveriges land och folk.
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
