Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.10. Den vetenskapliga forsknignen. Vid redigeringen af denna afdelning har biträdt docenten fil. dr K. Hildebrand, Uppsala - IV.10.m. De medicinska vetenskaperna. Anatomi, af professorn med. dr G. Retzius, Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
IV. UNDERVISNINGSVÄSENDET OCH DEN ANDLIGA ODLINGEN.
De medicinska vetenskaperna.
Genom den utbildning, de svenska läkarne erhållit under framstående
klinici, har den svenska läkarbildningen nått en utveckling, som
fullt kan mäta sig med den, som erhålles i de stora kulturländerna,
och äfven den svenska vetenskapliga forskningen å medicinens område
har ett väl grundadt anseende i utlandet. I alla delar af vårt land
ha ock under de två sista decennierna utmärkta sjukhus med stor
frikostighet blifvit uppförda.
Anatomiens utveckling har i Sverige, liksom i andra länder,
varit nära förenad med läkekonstens, för hvilken kännedomen om
människokroppens byggnad är grundläggande. Den första undervisning
i anatomi, som finnes omnämnd, ägde rum vid 1600-talets början i bröderna
J. och P. Rudbeckius privata medicinska skola i Uppsala. År
1613 tillsattes den första medicine professuren i Uppsala, då J. Cliesnecopherus blef professor »i fysiologien». År 1624 inrättades
där den andra professuren i medicinen, hvartill nämndes J. Frank,
som äfven länge ledde undervisningen i anatomien. Ännu fanns dock ingen anatomisal, och fördomen mot dissektion af människolik lade stora hinder
i vägen.Olof Rudbeck d. ä. (1630/1702) blef den egentlige banbrytaren för den anatomiska vetenskapen i Sverige. Denne snillrike, kraftfulle och mångsidige man, som genom sina upptäckter på kylus- och lymfkärlsystemets område redan i unga år vann stor ryktbarhet, var den förste, som lyckades i vårt land införa dissektioner af människolik; för att minska folkets ovilja ägde därvid stora högtidligheter rum. Samtidigt med O. Rudbeck verkade i
Uppsala P. Hoffenius (1630/82), märklig äfven för sin undervisning i
anatomien. Bland senare anatomer vid Uppsala universitet må här nämnas
A. Murray (1751/1803), framstående lärare och författare, och
F. E. Sundevall (1811/81), hvilken senare upprättade det anatomiska museet. E. Clason (f. 1829) har fullkomnat museet och utgifvit talrika anatomiska skrifter. <i>I. Sandström (1852/89) upptäckte glandula parathyreoidea. J. A. H. Hammar (f. 1861) leder f. n. undervisningen i histologi och embryologi och har utgifvit åtskilliga arbeten; J. V. Hultkrantz (f. 1862) förestår undervisningen i den makroskopiska anatomien och har ägnat sig åt studiet af ledgångarna och antropologien.
I Stockholm stod undervisningen i anatomi allt sedan 1600-talets slut under Collegium medicum. Bland lärarne märktes Urban Hjärne (1641/1724), L. Roberg (1664/1742), Abraham Bäck (1713/95), Roland Martin (1726/88), kirurgen Olof af Acrel (1717/1806) äfvensom A. J. Hagströmer (1751/1830), under hvars tid Karolinska institutets reglemente fastställdes 1815 och 1822. År 1824 förordnades
Anders Retzius (1796/1860) till professor i anatomi och fysiologi samt
blef 1830 utnämnd därtill och till inspektor för läroverket; undervisningen å anatomisalen ordnades, och kring honom samlades en skara
Olof Rudbeck d. ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
