Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.10. Den vetenskapliga forsknignen. Vid redigeringen af denna afdelning har biträdt docenten fil. dr K. Hildebrand, Uppsala - IV.10.n. Fysiologi, medicinsk kemi och läkemedelslära, af professorn med. dr C. G. Santesson, Stockholm - IV.10.o. Patologi, etiologi, hygien, rätts- och statsmedicin, af professorn med. dr C. Wallis, Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
belyste naturen af musklernas sammandragningar o. s. v. samt
inrättade det fysiologiska laboratoriet vid institutet. Finnen
R. Tigerstedt (f. 1853) verkade därefter under tjugu år som
vetenskapsman, lärare och skriftställare såväl inom den allmänna
nerv-muskelfysiologien som inom cirkulations- och näringsfysiologien
o. s. v. Bland hans lärjungar märkes J. E. Johansson (f. 1862),
som bearbetat ämnesomsättningens förhållande till muskelarbetet hos
människan m. m. I Lund verkar sedan 1885 M. G. Blix (f. 1849), mest
känd genom sin upptäckt, att köld, värme, tryck o. d. uppfattas
genom skilda nerver. Lunds universitet äger ett nytt, präktigt
laboratorium för experimentell fysiologi.
Den medicinska kemien i Sverige räknar som sitt mest lysande namn
J. J. Berzelius (1779/1848), hvartill ansluta sig – i Uppsala:
O. Hammarsten (f. 1841), känd genom betydelsefulla arbeten inom
ägghvite-, blod- och digestionskemien m. m., A. T. Almén (f. 1833)
och C. T. Mörner (f. 1864), bearbetare af den biologiska och
farmaceutiska kemien; – i Stockholm: K. G. Mosander (1797/ 1858),
framstående mineralkemist och farmaceut, S. Stenberg (1824/84), som
bearbetat talrika praktisk-kemiska spörsmål, N. J. Berlin (1812/91)
och S. Jolin (f. 1852), hvilka mest ägnat sig åt den farmaceutiska
kemien och åt farmakopéarbeten, medan K. A. H. Mörner (f. 1854)
gjort viktiga rön om vissa ägghvite- och slemämnens samt om i kroppen förekommande färgämnens kemi m. m. J. Sjöqvist (f. 1863)
i Stockholm och S. Hedin (f. 1859) i Lund (nyligen kallad till
föreståndare för en afdelning af Jenner-institutet i London) hafva
vid sina undersökningar tillämpat den moderna fysikaliska kemien på
fysiologiska ämnen. Landets tre medicinska fakulteter äga kemiska
laboratorier, och undervisningen i medicinsk kemi står hos oss högre
än i de flesta andra länder.
Läkemedelsläran (farmakologien), förr odlad samman med
naturalhistorien och särskildt botaniken af en Urban Hjärne
(1641/1724), en Linné (1707/78), A. J. Retzius (1742/1821),
G. Wahlenberg (1780/1851), P. F. Wahlberg (1800/77) m. fl., äfvensom i senare tid af O. T. Sandahl (1829/94) och R. F. Fristedt (1832/93), har sedan 1890-talets början äfven här bedrifvits i modern riktning såsom en experimentell vetenskap af C. G. Santesson (f. 1862), M. Elfstrand (f. 1859) m. fl. I Uppsala förberedes inrättandet
af Sveriges första farmakologiska laboratorium. Hufvudstaden saknar ännu en sådan anstalt, och likaså Lunds universitet.
De endast delvis på exakt forskning grundade patologiskaz systemen på
1600- och 1700-talen samt i början af 1800-talet hade representanter
äfven inom den svenska medicinen, af hvilka den siste var Israël Hwasser(1790/1860). Den patologisk-anatomiska skolan i Paris i början af århundradet, hvilken för alltid sammanknöt den kliniska iakttagelsen med den patologiska anatomien, fick sina första efterföljare i A. Retzius (1796/1860) och M. Huss (1807/90), och efter midten af 1800-talet inrättades ungefär samtidigt i Stockholm och Uppsala särskilda lärostolar i patologisk anatomi. I Uppsala verkade P. Hedenius (1828/96), i Stockholm Axel Key och i Lund M. V. Odenius (f. 1828) som lärare i ämnet. Dessa forskare äfvensom deras lärjungar, bland hvilka må nämnas H. Bendz (f. 1851), U. Quensel (f. 1863), E. Selander (f. 1846), C. Sundberg (f. 1859), A. Vestberg (f. 1859) och C. Wallis (f. 1845), hafva arbetat inom den patologiska anatomien eller inom den bakteriologisk-etiologiska forskningen, hvilken år 1895 fick sin första lärostol, då laboratorsbefattningen i bakteriologi vid Karolinska institutet tillsattes.
Den moderna hygieniska forskningen fick äfvenledes sin första
lärostol i Sverige vid Karolinska institutet, hvars förste innehafvare, år 1878, blef E. Heyman (1829/89). Jämte honom hafva på detta område arbetat E. Almquist (f. 1852), A. Key, K. Linroth (f. 1848), C. Wallis och R. Wawrinsky (f. 1852). Särskildt böra A. Keys omfattande studier inom skolhygienen framhållas.
Rätts- och statsmedicinen fick först vid Karolinska institutet sin
särskilda lärostol år 1861, då A. H. Wistrand (1819/74) utnämndes
till e. o. professor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
