Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Öfversikt af Sveriges näringar. Af professorn fil. dr P. Fahlbeck, Lund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATIONALFÖRMÖGENHETEN.
457
det äger eller i hast kan skapa, för att de rikedomar, som ännu
ligga bundna i fjällen eller förrinna gagnlösa i vattenfallen, skola
komma i dess våld. Sverige behöfver ännu en tid från kapitalstarkare
länder fylla sitt behof af rörelsekapital, för att de naturliga
tillgångarna skola rätt tillvaratagas. Men när detta sker och allt
det, som ännu blott föga eller alls intet är taget i bruk, ställes
till förfogande, så skall landet ej som förr heta det fattiga
Sverige - och redan nu passar^ ej längre det namnet - utan det rika.
För att dessa stora möjligheter skola förverkligas, kräfves
dock mycket, som ännu delvis är blott önskemål. Det kräfves, att
Sveriges folk vaknar upp till full själfbevarelseinstinkt och ej
skyr de offer, som erfordras för tryggande af dess både nationella
och ekonomiska oberoende. Det kräfves, att den sunda själfkänsla
kommer till sin rätt, som bjuder vårt folk att, såsom andra,
sörja i främsta rummet för egna intressen och ej invagga sig i
den sorglösa föreställningen, att dessa sköta sig själfva. Det
kräfves till sist ett visst mått af passiv sparsamhet, som i någon
mån begränsar öfverflödiga lefnadsbehof, - men ännu mer en aktiv
sparsamhet, som låter oss af våra ekonomiska tillgångar göra det
bästa möjliga, - en ekonomisk omtanke samt en arbetets intensitet,
som ej låta oss öfverflyglas af andra folk. Det kräfves med ett
ord, att Sveriges folk ej försummar sin egen ekonomiska, politiska,
sociala och etiska uppfostran, af hvilken man visserligen aldrig
kan vänta ett fullständigt upphäfvande af svagheter, som ligga i
vårt folks naturell, men af hvilken man åtminstone kan begära ett
allvarligt bekämpande af dessa fientliga makter och en allvarlig
sträfvan efter en full utveckling af allt det goda, som likaledes
af en gifmild natur blifvit beskärdt vårt land och vårt folk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
