Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fysisk geografi. Inl. av [G. Sundbärg] Gunnar Andersson - 1. Ytbildning. Av Gunnar Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
I. FYSISK GEOGRAFI.
i landskap framgår av Tab. 1 samt av vidstående landskapskarta. På
nyssnämnda karta äro även utmärkta Sveriges tre gamla »huvuddelar»,
Svealand, Götaland och Norrland. Ytvidden av Norrland, på detta sätt
begränsad, uppgår till 260 300 kvkm; för Svealand utgör arealen 86 100
kvkm och för Götaland 92 600. För erhållande av Sveriges hela ytvidd
får tilläggas arealen av de fyra stora sjöarna i Mellansverige (9 100
kvkm), vilka icke pläga fördelas. (Siffrorna äro givna enligt senast
tillgängliga uppgifter; jfr Tab. 1.)
1. YTBILDNING.
Den Skandinaviska halvöns stomme utgöres av en urgammal
bergskedja, som i en avlägsen geologisk tid bildades utmed det nuvarande
Atlantiska havets nordöstra rand. Detta höjdparti av jordskorpan kan följas
från norra Irland över nordvästra Skottland till Skandinaviska halvön, där
det bildar de norska högfjällen från Stavanger till riksgränsen i Härjedalen
och därefter fortsättes utmed samma gräns såsom en bred zon inom såväl
Sverige som Norge ända upp till den stora fjällsjön Torne träsk, varifrån
den i nordlig riktning torde löpa ut i havet, för att ånyo visa sig utmed
västra kusten av Spetsbergen.
Kring detta högt liggande, mestadels i NNO—SSY strykande parti
av halvön är det. som under långa geologiska tidsskeden landets
allmänna geografiska förhållanden hava utdanat sig. Från vattendelaren
i den gamla kontinentens inre har vattnet sökt sig ned mot dennas rand
och därvid utgrävt de stora, karakteristiska floddalarna i övra Sveriges
högland. Under senare skeden i landets historia förskötos, genom serier
av förkastningar, gående företrädesvis i N—S och V—O, de olika
partierna av detta område i förhållande till varandra och de ursprungliga
ytförhållandena rubbades därigenom. Östersjöbäckenet och Finska viken
samt det av stora sjöar delvis fyllda mellansvenska låglandet uppstodo
genom dylika rörelser i jordskorpan. Söder om detta sistnämnda möter
åns^o en rest av den urgamla kontinentalplatån, i det småländska
höglandet, vilket i söder gränsar till den skånska slätten, kännetecknad av
yngre, sedimentära formationer, som bilda underlaget för en helt annan
natur än det skandinaviskt-finska urbergsområdets. Dessa fyra områden
utgöra Sveriges orografiska huvuddelar; de framträda även ganska tydligt
på den införda höjdkartan.
A) Norra Sveriges högland och fjällområde omfattar den vida
övervägande delen av landet, i det att hit böra räknas hela Norrland jämte norra
och mellersta delarna av Dalarne och Värmland. Anmärkas må dock, att
från naturbeskaffenhetens synpunkt nordligaste Sveriges kustland till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
