Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fysisk geografi. Inl. av [G. Sundbärg] Gunnar Andersson - 1. Ytbildning. Av Gunnar Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
I. FYSISK GEOGRAFI.
stående berggrunden; av yngre avlagringar förekomma nästan allenast
torvmossar. Moränmarken är stenbunden, stundom i så hög grad, att ytan
övergår till en oländig blockmark. Till följd av den kulliga, ojämna
yt-formen och den hårt packade moränens svårgenomtränglighet bliva alla
låglända trakter lätt vattensjuka, ett förhållande som förklarar
uppkomsten av de ofantliga myr- och mossmarkerna, intagande från 15—30 %
av hela arealen. »När på klara, kalla kvällar», säger Högbom,
»dimman lägrar sig över dessa lågmarker, framstiga höjderna därur liksom
en skärgård ur havet. Ett liknande intryck ger landskapet vintertiden,
då de skogklädda höjderna kontrastera mot de trädlösa myrarnas helvita
snötäcke.»
Foto. David Holmqvist.
Klarälven vid Ekshärad i Värmland.
Älvfåran är nedskuren genom mäktiga havsavlagringar, vilka delvis kvarstå som s. k. nipor.
De torrlända trakterna inom detta bälte bära stora skogar; dessa
utbreda sig över så ansenliga vidder, att liuvudarealen av Sveriges berömda, för
hela världsekonomien så betydelsefulla skogsmarker här förefinnes. Detta
stora skogsland omfattar i runt tal 100 000 kvkm inom Norrland, Dalarne
och Värmland och sträcker sig 1 000 km i NNO—SSV med en bredd av
150—250 km. I allmänhet är tallen på torrare eller av skogseldar i senare
tid hemsökta områden det härskande skogsträdet, medan på
nordsluttningar och på fuktigare ställen granen tager överhand. På myrmarken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
