Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fysisk geografi. Inl. av [G. Sundbärg] Gunnar Andersson - 3. Klimat. Av N. Ekholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLIMAT.
41
torka på våren och försommaren och för mycken väta på eftersommaren
och hösten. Detta förhållande åskådliggöres av de tvenne
nederbörds-kartorna å sid. II, 36 och 38, av vilka den förra visar halva
nederbördssumman under maj och juni, den andra en tredjedel av
nederbörds-summan under juli, augusti och september i medeltal för åren 1880—
1909. Ännu mera utpräglat visar sig detta förhållande, om man jämför
nederbörden under maj och augusti; på Gottland uppgår medelnederbörden
under maj till endast omkr. 25 mm, men i augusti till 50 à 65 mm.
Yindar. Tvärs över vårt land eller norr därom passera i regel de från
havet i väster till norra Europa ankommande cyklonerna, och härav
förklaras såväl den förhärskande sydvästliga vindriktningen och det milda
vinterklimatet i Sverige som också de rätt talrika stormar, vilka hemsöka
våra farvatten. Enligt uppskattning av vindstyrkan på fyrarna
förekomma årligen omkring 20 stormar på västkusten, 11 på sydkusten, 23
vid Gottland, 8 på Bottenhavet men endast 2 på Bottenviken. Ehuru dessa
stormar visserligen ofta äro hinderliga och farliga för sjöfarten, äro de
likväl icke jämförliga med de tropiska orkanerna. År 1905 började
stormvarningar utsändas från Meteorologiska centralanstalten till 28 stationer
på Sveriges västkust. De voro i samråd med Lantbruksstyrelsen
anordnade till gagn för fisket, och på fiskarenas begäran inrättades under de
följande åren flera stationer och utsträcktes systemet också till rikets
sydkust. År 1915 voro beslutade 98 stormvarningsstationer. Riksdagen
beviljade år 1913 medel till stormvarningars inrättande också på östra kusten,
men i följd av det i augusti 1914 utbrutna världskriget måste dessa liksom
de på väst- och sydkusten anordnade tillsvidare inställas, så länge detta
krig varar, enär brittiska regeringen ända från krigets utbrott förbjudit
avsändande av dagliga väderlekstelegram från Brittiska öarna, Färöarna
och Island, samt även de flesta andra för väderlekstjänstens behöriga
skötande behövliga väderlekstelegrammen i följd av nämnda krig antingen
försenades eller uteblevo. Dylika varningar utsändas både för hård vind
och storm (vindhastighet minst 14 m i sek. eller 7 Beanfort), och denna
vindstyrka har inträffat i medeltal 80—100 dygn årligen vid en
stormvarningskontrollstation på väst- och sydkusten, under det att stormar
(vind-hastighet minst 20 m i sek. eller 10 Beaufort) därstädes förekommit endast
omkring 10 dygn årligen pr station.
Vad beträffar den intressanta men svåra frågan om sekulära ändringar i vårt
klimat, så framgår det ur botanisternas och geologernas undersökningar av
växt-fossilen i våra torvmossar, att sommaren i vårt land för några tusen år sedan var
nära 2° C. varmare än nu. Men även historiska uppgifter under de sista tusen åren
antyda en klimatändring, bestående däri, att vintrarna småningom blivit mildare.
Detta synes framgå ur de medeltida krönikornas beskrivningar över
isförhållandena i skandinaviska farvattnen och ur de väderleksiakttagelser, som den
ryktbare Tyko Brahe under åren 1582—97 lät utföra på ön Ven, jämförda med
senare gjorda iakttagelser ända till nutiden. Anmärkningsvärt är, att ingen
sträng vinter inträffat i södra eller mellersta Sverige under tiden mellan den
stränga vintern 1892—93 och den stränga december 1915. Även i norra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
