Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fysisk geografi. Inl. av [G. Sundbärg] Gunnar Andersson - 4. Geologi. Av E. Erdmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
I. FYSISK GEOGRAFI.
Algonkiska eller prekambriska bildningar. Inom flera områden
förekomma icke-fossilförande sedimentära avlagringar, ibland av ganska stor
mäktighet, vilande diskordant på urberget men äldre än de äldsta
kambriska lagren. En del (jotniska gruppen) hava tydligt klastisk struktur
och utgöras av huvudsakligen röda sandstenar jämte konglomerat och
ler-skiffrar; andra (sevegruppen) äro i stor omfattning kristalliniskt utbildade
och utgöras av sparagmiter, kvartsiter och kristalliniska skiffrar, på ett
par ställen även av kalksten.
De jotniska sandstenarna förekomma med största utbredning inom
nordvästra Dalarne (Dalasandstenen), utgörande en c:a 800 m mäktig bildning av
horisontellt liggande lager med två mellanlagrande diabasbäddar, resp. 50 och 80
m mäktiga. Andra områden av samma formation finnas i de nordostliga delarna
av Värmland, i Ångermanland och Gästrikland. Antagligen är Almesåkra-serien
i Småland av ungefär samma ålder. Till de jotniska bildningarna får också
räknas Dalslandsserien i Dalsland, en veckad formation, bestående av
konglomerat, kvartsiter, lerskiffrar och grönstensskiffrar, nära 1 900 m mäktig.
Sevegruppen bildar den yngre avdelningen av Sveriges algonkiska avlagringar
och har stor utbredning inom Sveriges fjälltrakter, där den bildar en delvis 100
km bred, endast på ett par ställen avbruten zon längs landets hela
fjällsträckning utefter riksgränsen, ända från Dalarne till fjällen kring västra delen av
Torne träsk i nordligaste Lappland.
Kambriska och siluriska avlagringar. Dessa bilda i jämförelse med
övriga i Sverige förekommande formationer stratigrafiskt ett
sammanhängande helt, och hava därför numera sammanförts till ett geologiskt
system, det siluriska. Silursystemet i vidsträckt bemärkelse omfattar
således såväl kambriska bildningar (kambrium) som undersilur
(ordovi-ciuni) och översilur (gotlandium). Ursprungligen täckte dessa sannolikt
större delen av Sverige, men numera återstå av dem blott några spridda
rester, vilka av en eller annan orsak varit skyddade mot förstöring.
Under sista delen av den prekambriska tiden synes en betydlig del av Sverige
hava varit land, och den kambriska började med en sänkning av sådan
utsträckning, att blott spridda partier av den nuvarande Skandinaviska halvön uppstucko
som öar ur havet, där ett ganska rikt djurliv utvecklades (maneter, trilobiter,
ortoceratiter, graptoliter, snäckor, enkriniter och koraller) och i vilket då
avsattes de äldsta försteningsförande lagren, silursy stern et s. Dettas bergarter utgöras
Kinnekulle, sett från Lidköping.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
