Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Det svenska folket - 3. Folklynne och sociala förhållanden. Inl. av G. Sundbärg, rev. av J. Asproth - Bostäder. Av [F. Sundbärg] Carl G. Bergsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
II. DET SVENSKA FOLKET.
olika villasamhällen; av dessa äro Djursholm, Saltsjöbaden och Lidingö
villastad de förnämsta.
I Tillastäderna tillämpas så gott som uteslutande det s. k. »öppna*
byggnadssättet, d. v. s. med fritt belägna byggnader. Byggnaderna planläggas i
allmänhet i två våningar över en källarvåning oeh disponeras bottenvåningen för
daglig- och ekonomirummen samt den övre våningen för sovrummen. Dessa
senare förläggas ofta i en vindsvåning. De båda våningarna kommunicera
medelst en hall med inbyggd trappa, till skillnad från den förut omnämnda äldre
bostadstypen, benämnd mindre herrgård, som dessa bostäder i övrigt ha stora
likheter med.
Dessa byggnader byggas i allmänhet av trä på sockel av granit och under
tak merendels täckt med tegel. Efter denna typ uppföres bostäder om 4 à 5
rum upp till 12 à 15 rum med kök och undantagsvis ändå större, vilka i så fall
byggas av tegel och ofta inredas med gedigen komfort.
Tillkomsten av villastäderna blev för de större städerna en kraftig
an-maning att införa nya former för städernas bebyggande, för att hämma
den åderlåtning villastäderna utövade å moderstaden. Stadsplanen
reviderades och i denna avsattes särskilda områden lämpade för de olika
krav på bostäder, som göra sig gällande i det moderna samhället. I
stället för de höga blockhusen och de breda gatorna, reserverar man nu vissa
områden för uteslutande bostadsändamål och planerar dessa med smalare
gator med lägre hus för endast en familj. Av dessa slag av byggnader
skiljer man på två typer: det »öppna» byggnadssättet med fritt
belägna hus med relativt stora tomter i överensstämmelse med de förut
omnämnda villastäderna, och det »slutna» bygnadssättet eller radhusen, där
man uppför husen intill varandra med gavlarna mot varandra, för att på
så sätt ekonomisera med byggnadsmarken och uppnå billiga bostäder.
Så finnas kombinationer mellan dessa system, där man sammanbygger
husen två och två eller i större grupper om 4 à 6 m. fi. kombinationer.
För Stockholms vidkommande har det slutna byggnadssättet kommit till
användning i de nya kvarteren med lärknamn inom Engelbrekts
församling, gemenligen kallad »lärkstaden», varemot det öppna byggnadssättet
användes i den nya trädgårdsstaden vid Djurgårdsbrunnsviken; i bägge
fallen för den burgnare delen av samhället. För de mindre bemedlade
har Stockholms stad vid Enskede tillämpat de båda olika systemen, men
synes det av hittills gjorda försök, som om det öppna byggnadssystemet
bäst tilltalade den stora publiken. I andra städer torde huvudsakligast
det öppna systemet ha praktiserats.
I de medelstora och de större städerna torde dock alltjämt de stora
husblocken särskilt i de mer centrala delarna bli den alltjämt förekommande
bostadstypen, varför strävandena vad dessa beträffar inriktar sig
på att förbättra gårdsutrymmena. De i 1874 års byggnadsstadga gjorda
bestämmelserna om gårdsrummets storlek hava visat sig mycket
otillfredsställande. De bostäder, som äro belägna mot dessa gårdar, äro ofta
mj^cket illa lottade på såväl sol som luft, varjämte dessa gårdar i regel
göra ett föga värdigt int^ck med sina smygar och prång och många trapp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
