Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Undervisningsväsendet och den andliga odlingen. Inl. av P. E. Lindström - 10. De sköna konsterna - Målning. Av [C. R. Nyblom] Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
478 IV. UNDERVISNINGSVÄSENDET OCII DEN ANDLIGA ODLINGEN.
vändes även i slott och boningshus, om ock med någon förändring i ämnena,
när det gällde profana syften. Med Gustav Vasas uppstigande på tronen och
vasastilens börjande herravälde i alla de nybyggda slotten inträdde en avgjord
stilförändring även i måleriet. Erik XIV:s sovkammare på Kalmar slott ger en
föreställning både om dekoration och målning. Den förra består av »intarsia» både
för ornamentiken, som är renässans, likasom hela rummets stil, och även för de
inlagda landskapen. Målningen representeras av den stora frisen ovanför
väggpanelen, där man ser en vildsvinsjakt, modellerad i gips och målad i naturliga färger.
Även de äldre delarna av Gripsholm, där den gamla målningen är bibehållen,
främst i hertig Karls sovgemak (»Johan IILs fängelse»), ge ett begrepp om
inhemsk svensk ornamental målning.
Från och med Gustav Vasas tid börja även porträtt av inhemska män och
kvinnor förekomma, dock alltid, så vitt man vet, utförda av främmande målare,
tyskar eller nederländare. Gustav stod bevisligen i förbindelse med den
nederländske mästaren Jan van Scorel. Porträtt finnas av konungen själv (1542) och
hans syster Margareta (Gripsholm och Uppsala). Men först med 1600-talet
uppträdde hos oss målare med kända namn. En sådan var J. H. Elbfas (d. 1664),
som från 1625 till 1664 utförde aktningsvärda porträtt av framstående samtida,
såsom Gyllenhielm, Skytte, Axel Oxenstierna. Av drottning Kristina inkallades
ett par utlänningar, som dock snart nog återvände hem, nämligen hollländaren
Dav. Beck (1621—56), känd genom sin bild av drottningen, och fransmannen
Sébastien Bourdon (1616—71), som även målade henne. Det märkvärdigaste
porträttet av Kristina är dock av holländaren Abr. Wuchters (d. 1683) i Uppsala,
1667. Ett starkt avbräck led konstbildningen i landet, då samma drottning vid
sin avfärd tog med sig de målningar av berömda mästare, främst italienska,
vilka under trettioåriga kriget såsom byte hemförts från Sydtyskland och Prag.
Vid den karolinska tidens inbrott med senare delen av 1600-talet framträdde
en man, som skulle utöva stort inflytande J)å konsten i Sverige, nämligen tysken
David Klöcker, senare adlad till Ehrenstrahl (1629—98), som kom hit redan i
början av 1650-talet, sedan han studerat i Amsterdam, men först 1661 på allvar
slog sig ned i vårt land. Han nämndes då till »hovkonterfejare» och bildade
småningom en skola, som var av betydelse, om ock blott övergående, för konsten
under slutet av 1600- och början av 1700-talet. Han fick under en utländsk resa
tillfälle att studera i Italien huvudsakligen i Rom under Pietro da Cortona. Hans
stil var sålunda fotad på den italienska barockstilens princip att följa de stora
mästarna i spåren, varvid ock en hel del tysk tyngd kom med i det oundgängliga
allegoriväsendet. Detta visar sig tydligt i hans stora dekorativa verk, plafonder och
väggmålningar, t. ex. plafonden i Riddarhussalen, »Dygdernas rådslag» (1674),
samt i liknande bilder å Drottningholm. Ett par stora men skäligen tomma
religiösa tavlor äro »Korsfästelsen» och »Den yttersta domen» i Stockholms
storkyrka. Under hela sin verksamhets tid visar Ehrenstrahl ett ganska livligt sinne
för färgen. Men det, som brister alltmera, är förmågan av individualisering.
Och dock hade han börjat såsom en utmärkt porträttmålare, t. ex. i Erik
Dahlbergs bild (1664, i Uppsala) och i flera porträtt av Karl XI, ensam eller med
kungliga familjen. Att han även hade sinne för naturen, visa hans bilder av
hästar, hundar och andra djur, ofta med förvånande modern läggning, samt de
andskap han anbragte som bakgrund i många av sina tavlor.
Hans förnämste lärjunge var en släkting, Dav. v. Krafft (1655—1724), som’
blev Karl XII:s »konterfejare» och efterlämnade många porträtt av konungen från
hans första regeringsår till de sista. Utom honom funnos under denna tid flera
porträttörer, såsom holländaren Martin Mytens d. ä. (1648—1736), som inkom på
1670-talet och målat bland andra Olof Rudbeck d. ä. (i Uppsala); likaså hans i
Stockholm födde släkting, Georg Des Marées (1697—1775), som efter att ha utfört
många goda bilder — porträtt av Nik. Tessin d. y. — här hemma flyttade sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
