Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Undervisningsväsendet och den andliga odlingen. Inl. av P. E. Lindström - 10. De sköna konsterna - Tonkonst. Av K. Valentin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
490
IV. UNDERVISNINGSVÄSENDET OCII DEN ANDLIGA ODLINGEN.
landet utvecklade en stor och mångsidig verksamhet och Johan Agrell (1701—65) i
Tyskland vann ett berömt namn. Under Gustav den IILs tid var det som Karl
Mikael Bellman (1740 — 95) framträdde, den svenske skald och sångare, som
blev landets populäraste, liksom han — enligt Tegnérs bekanta ord — var den
störste i Norden. Visserligen kan Bellman icke kallas tonsättare i egentlig
mening, i det han hämtade de melodier, till vilka han föredrog sina dikter, från
den musik, som på hans tid var gängse på skilda områden. Men han förstod
att så väl omforma och lämpa dem för sina ändamål, att de sammansmälte till
ett med dikterna och för alltid blivit oskiljaktiga från dessa.
August Söderman.
Först från början av adertonhundratalet begynner en nationell riktning framträda
i svensk tonkonst. Visserligen hava de svenska tonsättarna — liksom före
denna tid så ock allt framgent — rönt intryck av de stora universella
mästarnas alstring. Men å ena sidan torde även på detta område gälla, att »ali
bildning står på ofri grund till slutet, blott barbariet var en gång fosterländskt». A
andra sidan har den inhemska tonkonsten alltmer givit uttryck åt landets och
folkets karaktär samt därvid även tillgodogjort sig folkmelodierna genom att
efterbilda dem eller genom att använda dem såsom basis för uppförande av en
konstrikare musikalisk byggnad. Till en början skedde detta i synnerhet på
visans liksom ock på manskvartettens område. Redan hos J. E. Nordblom (1788
—1848) skönjes det, klart framstår det hos Erik Gustav Geijer (1783—1847)
och Adolf Fredrik Lindblad (1801—78). Båda hava skrivit kammarmusik —
Lindblad även två symfonier och en opera — båda framför allt dock sånger
fölen röst. Geijer — universitetsprofessor, hävdatecknare, politiker och skald —
hann blott under vilostunder mellan maktpåliggande värv ägna sig åt tonkonsten.
.Lindblad, kallad »den svenske Schubert», har i sin stora alstring av sånger —
övervägande till egna dikter — med förkärlek skildrat svensk natur och svenska
folklivsbilder. Även J. A. Josephson (1818—80) skrev — jämte en symfoni,
kantater, körverk m. m. — företrädesvis sånger samt flerstämmiga manssånger
(»Vårt land», Rings drapa, »Stjärnorna tindra ren» m. fi.), vilka fortfarande
mycket sjungas. De förnämsta representanterna för manskör och manskvartett under
det gångna seklets första skede voro Otto Lindblad (1809—64) och Gunnar
Wennerberg (1817—1901). Den sistnämnde, vilken även satte musik till Davids
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
