Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gullbrand ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
s. 211 alltefter huvudtonens läge Gösta(v)
o. Go(t)stav (jfr under Olof); snarare
äro dock de senare uppträdande
formerna med -o-, -u- endast av
ortografiska faktorer betingade skriftformer;
jfr v. Friesen anf. avh. s. 66. - Med
avs. på bortfallet av v i Gös t a jfr O la
under Olof.
Gusten, mansn. = fsv., av äldre
Gup-sten, till gud o. sten. Jfr Sixten,
Östen osv.
guttaperka, slutet av 1840-t., ett
malajiskt ord, av gulta, gummi
(java-nesiska getah), o. percha, trädet
Iso-nandra gutta, av vars mjölksaft ämnet
beredes. - Jfr Tekn. tidskr. 1877, s.
88: ’År 1844 var namnet guttaperka
okändt’.
gutår, gammal dryckesterm, motsv.
nsv. skål; i ä. nsv. även gott år; egentl,
en tillönskan om ’gott år’, väl närmast
om årsväxten; jfr fsv. ’drikker herra
abote fore got ar, ät Gudh giffui got ar
bondom’ o. P. Svart Kr.: ’war nådh
dricker edher iiådh ett godt åar till’
(om erkebiskop Joh. Magnus o. Gustav
Vasa). Jfr ä. da. got åar i samma anv.
o. Ity. God gew uns en god jaar, dels
som hälsning vid möte o. dels i betyd,
’skål’, med motsv. i ä. ty. - Gut- är fsv.
gut, neutr. till god, uppkommet före
år 1400 av gött genom vokalens
förkortning. - Ä. nsv. god tår beror på
falskt etymologiserande.
guvernant, 1770- o. 1780-t., från f ra.
gouvernanle, fem. till part. pres. av
gou-verner, styra, leda, av lat. gubernäre, lån
från grek. kubernän, av ovisst ursprung.
guvernör, från fra. gouverneur; se
föreg.
gyckla, 1600-t. jämte -ö- = da. g0gle,
från ml ty. gökelen, Ity. gökeln (-u) =
flity. goukelön (ty. gankeln) m. m., jfr
fhty. gougotön samt mhty. gogelen; möjl.
besl. med mhty. giege(l), narr, o. i så
fall inhemskt germanskt; i alla
händelser väl, jämte gyckel (mlty. gokel\
gycklare (mlty. gökeler), påverkat av
mlsit.jocularis,jocularius, spelman,
task-spelare (se jonglera). - Växlingen av
former med -y- o. -ö- (jfr ännu Lind
1749: göcklare) anses vanl. bero på
inverkan från olika ty. dial.; snarast
föreligger här dock ljudutbyte i avsikt
att få en »finare form», jfr dial. nöcklar
o. riksspr. nycklar.
1. gyllen r., mynt, fsv. gyllen (-ld-)9
från m]ty. gullen (-/d-), variant till ty.
gulden, egentl.: mhty. der guldin
pfen-ning, urspr, ett guldmynt; se vidare
gyllen 2.
2. gyllen n. el. r., äpplesort; egentl.,
liksom föreg., en substantivisk form av
ett adj., motsv. gyllen- i sammans, o.
gyllne, fsv. gyllen-, gyllene, från Ity.
giilden (resp. av en mlty. böjningsform
på -ene), motsv. (utan omljud) mhty.
guldin, ty. golden, got. gulpeins samt
(det inhemska) isl. gullinn; jfr sv. (poet.)
s il ver n e, ty. silbern, got. silubreins;
med i ämnesadjektiv vanligt suffix (se
linne, ylle). - Hit hör bl. a.
gylleii-lack, Cheirantus cheiri = da.
gyIden-läk, från ty. goldenlack, goldlack, egentl.:
lackfernissa med guldgul färg; sedan
överfört på blomman på grund av dess
färg; jfr lackviol o. lack 2.
gylf, se julp.
gylta, fiskn., Labrus, dels: maculatus,
även: berggalt, berggylta, bergsnultra;
dels: melops, även: skärrone,
skär-snultra; efter sina tjocka o. uppsvällda
läppar (jfr da. Icebefisk), till sv. dial.
gylta, sugga (se galt), resp. rone, galt;
jfr snultra; se förf. Etym. Bemerk.
s. XII, XIII n.
gymnasium, från lat. =, av grek.
gymnåsion, äldst: offentlig plats för
kroppsövningar av nakna ynglingar, till
grek. gymnös, naken (väl på ett el.
annat sätt besl. med sanskr. nagnd-,
naken, osv.; se naken). -
Gymnastik, Försl. till skolordn. 1817,
Almqvist 1819 = ty.; nybildning. I den
värd. betyd, ’gymnastiklokal’ redan 1830
i en snickarräkning från Växiö: ’Lagat
en häst på Gymnastiken*.
gynna, Lex. Linc. 1640: unna ngt
gott, jfr sbst. gynnan 1616 = da. gynde,
från Ity. gunnen, av fsax., fhty. giunnan
(ty. gönnen); se gunst o. unna. -
Gynnare i skämtsam el. nedsättande
betyd., redan på 1700-t., har utvecklat
sig ur den vanliga anv. i adresser o.
tilltal: min gnnstige gynnare o. gunsti
gynnare; jfr g un s tig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
