- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
218

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Göran ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

= norrl.dial. garv, djärv. Av omstritt o.
dunkelt ursprung. Säkerl. icke att,
såsom stundom skett, sammanställa med
sanskr. karōmi, gör. Snarare, med
Kauffmann PBB 20: 530 f. m. fl. bildat med
prefixet ga- av det (ungef.) likbetydande
adj. *arwa- = isl. o#rr, färdig, snabb,
fsax. aru, ags. earo, beredd (möjl. till
grek. ararískein, foga samman). Enl.
Falk-Torp (under gjøre), Torp (under
gjerast) betyder grundordet egentl. ’jäst’
med ungef. samma betyd.-utveckling
som sanskr. pakvá-, kokt > mogen >
färdig, alltså besl. med en del germ.
ord för ’jäsa, jäst’ såsom ä. nsv. göras
(jfr o. 1645: ogiordt spijsööl), ä. da.
giøres, sv. dial. göras, no. gjerast, da.
gære, ty. gären, jäsa, isl. gerð, jäsning,
jäst, till en ie. rot gh##er, vara varm
(möjl. i lat. formus, varm, grek. thermós
ds., som dock ofta föras till varm),
liksom t. ex. ä. nsv. bärma, da. bærme,
jäst, lat. fermentum till roten i lat.
fervere, koka, eller jäst till roten jes ds.;
jfr gorr. - I de västgerm. språken har
den speciella betyd. ’göra färdig’
bevarats; i de nordiska språken förekommer
av verbet blott den allmänna ’göra’, i
vilken ordet utträngt det samgermanska
*dōn (= eng. do, ty. tun osv.; se
dåd). - Göra en mygga till elefant,
motsv. i da.; i t. ex. spanskan i stället:
göra en loppa till kamel (hacer de una
pulga un camelo). – Göromål,
Serenius 1741 osv., ombildning (väl efter
klagomål o. d.) av äldre göremål
1696 o. vanligt under hela 1700-t.
(under senare hälften vid sidan av göro-),
ännu hos Moberg 1815, ävensom göramål
1727, Serenius 1734, o. görmål
(gi-) Dalins Arg. 1734 (jämte göremål;
i senare upplagan utbytta mot andra
ord); väl bildade direkt till infin.
göra.

Göran, mansn., äldre Iörian, y. fsv.
Iöran (jfr nedan), väl från lty. (jfr
Jörgen), avledn. av Georgius (=
Georg), motsv. lty. Yurg; jfr de
etymologiskt identiska, från mlty.
härstammande fsv. Iurian (= mlty.) o. Yrian,
Örian (av mlty. *Jürian). Jfr Kock Sv.
ljudhist. 2: 393. Enl. Noreen V. spr.
3: 233 dock troligen från fsv. Iorund,
liksom nsv. Håkan motsvarar fsv.
Hākun. I enskildheter dunkelt.

gördel, motsv. fsv. -giurdhil, bruten
form av *gyrþil (jfr gjorda) = isl.
gyrðill, lty. gördel, ty. gürtel osv. (utom
i got.), av germ. *gurðila-, nomen instrumenti
på svaga rotstadiet till germ.
*gerðan (se gjord(a)).

1. gös, fisk, Lucioperca, 1530 o.
annars stundom under 1500-t.: göss, f.
ö. gö(ö)s, motsv. vissa sv. dial. gys, fsv.
gius (gyus), fda. gys; jfr fin. kuha, av
*kuza-, av *gusa- (?), o. ty. giesen,
Cyprinus cephalus; till stammen i isl. gjósa,
forsa fram ~ mhty. güse, flöde; namnet
väl på grund av att fisken plägar spruta
ut den luft han insupit (dock ej
karakteristiskt ensamt för gösen!). Ehrismann
PBB 18: 229. Förhållandet mellan de
nord. formerna är f. ö. oklart. Jfr
gös 4.

2. gös, tackjärnsstycke, Risingh 1671,
U. Hiärne 1687; inkommet med
vallonerna, från fra. gueuse; dunkelt; enl.
somliga i sin tur från ty. guss, smält
järnklump, egentl.: gjutning. Jfr göt
2 o. gös 4.

3. gös, flagg på bogsprötet, 1719:
Konungens Giös = da. gjøs, från holl.
geus; osäkra tolkningsförslag.

4. gös i en dum gös, dum som en
gös, t. ex. dumma giösar 1741, jfr:
sådan skadlig giös 1732 o. sv. dial. jöser,
opålitlig person. Olika tolkningsförslag.
Sammanställt med gös l, jfr dum som
en flundra, torsk osv.; med gös 2,
alltså ’klump’, o. med Jöns i
dummerjöns (med bortfallet n, jfr Jösse). Se
Hjelmqvist Ark. 16: 177 f., 18: 128 f.,
o. förf. 1600-t.:s sv. s. 35 med där
citerad litteratur. Sannolikast synes vara
att ehuru tydligen ordet tidigt ställts i
samband med fisknamnet, det egentliga
ursprunget, särskilt av språkprovet från
1732 att döma, dock är ett helt annat.
Mot att gös 2, tackjärnstycke, här
skulle ingå talar emellertid detta ords
sena uppträdande i svenskan ävensom
den rätt folkliga karaktären av vissa
hithörande ord och uttryck.

1. göt el. göte, folknamn, fsv. göte,
vanl. plur. götar, om väst- o. östgötar,
i VGL särskilt om de förra = isl. gau-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 31 07:30:44 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free