- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
310

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - kila ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kila, springa, O. v. Dalin - da. kile
(afsted), jfr Ity. kilen; egentl, avledn. av
föreg., jfr no. kila, slå in (en kil). Jfr:
Then Danske flotta kijlade således fram,
som vinden fogade’ Widekindi 1691.

kille, o. 1830, spel, som uppkallats
efter namnet på det kort, som föreställer
harlekin; kortnamnsbildning till h
ar-lek in av samma slag som Pelle: Pär
osv.

killing, fsv. kidhlinger = isl. kiÖlingr,
no. killing, dimin. till kid; jfr ä. nsv.
kille, killa o. no. kidla ds., o. till
bildningen g as si ing till gås.

kim, kimme, tunnstav, vad som av
stä-verna skjuter över bottnen på ett
lagg-kärl; Schroderus o. 1638: kimb, i dial.
även kimbe - da. kimme, laggfals, från
Hy. kimm(e) i samtliga betyd, (varav
ty. kimme, utskjutande skarp kant, fals
i laggkärl), av mlty. kimme, yttersta
randen, horisont = meng. chimbe (eng.
chimb, chimé), överskjutande kant på
laggkärl; besl. med sv. dial. kim,
tuppkam; o. sannol. i avljudförh. till kam
(jfr Rietz s. 318, Falk-Torp s. 509),
alltså ie. *gembho- ~ *ghombho-, med
grundbetyd, av ’kant’; betyd, ’fals i
laggkärl’ är tydl. sekundär.

kimrök, O. Rudbeck, förr även
kin-rök = da. kenreg, från Ity. kinrök, av
mlt3r. kin, ken, tjärbloss, torrved = fhty.
kien, ken, tjärbloss, furuved (ty. kien,
vartill kienrauch, kienruss, kimrök; jfr
även ty. kiefer, fura, av fhty. kienforaha),
ägs. cén, tjärbloss; f. ö. av ovisst
ursprung. - Kim- för kin- möjl. efter
(atm. äldre) östgötska, ä. nsv., fsv. kim,
sot (av okänd härledning).

1. kind, med sekundärt d, fsv. kin
= isl. kinn, da. kind, got. kinnus, kind,
ägs. cinn f., haka (eng. c/n/?); fsax. kinni
t, n., haka, fhty. = n., haka, kind (ty.
kinn, haka), av germ. *kinnu-, ur en
böjning *kenn-, genit. *kinwaz, motsv.
ie. *genu- = grek. génijs, haka, sanskr.
hann-, käke, jfr lat. gena, kind (med
»-stammen bevarad i lat. genuinas,
hörande till kinderna; ett annat ord än
genmniis, medfödd - genuin), kymr.
gen, kind, haka (fir. gin, mun, ?, se
under mun) osv. Övergången -nw- >
-nn-som i brinna. Slutkonsonanten -d i
kind beror väl på fsv. plur. kinder
(med d-inskott mellan nn o. r). - I
den överförda betyd, ’(brant) sluttning’
o. d. ingår ordet i nord. ortnamn.; se
Kinn a.

2. kind (dial.) m. o. n., (litet) barn,
isht som smeknamn, icke ovanligt i
äldre folkvisor, jfr fsv. kint, page (från
mlty.) = no. kind m. o. n. i samma
anv. som i sv. dial., ä. da., fsax., fhty.
ty. kind n., av germ. *kenöa-, *kenpa- =
ie. *gcn-lo-, participbildning till roten
gen, föda, med avljudsformen *gn-to- i
isl. kunnr, son, släkting, osv.; jfr även
det besl. isl. konr, bl. a.: son (se
konung); se f. ö. Kind 3, kynne, kön.
- Jfr till bildningen barn, ett slags
particip på -n- till bära, föda.

3. Kind, Kinda, häradsnamn .= fsv.;
till isl. kind f., släkt, ätt, jfr got.
kin-dins, ståthållare, egentl.: klanchef el.
dyl. (bildat som fsv. drötin; se drott);
av germ. *kindi-, äldre *kendi- = ie.
*genti- i lat. gens (genit. gentis; se ge
Titi l, ge n t Teman) f., stam, släkt (som
dock även kan innehålla avljudsformen
*gnt- i kynne); nära besl. med kind 2
(barn), se f. ö. under de även besl.
konung, kynne, kön. Jfr Kinnekulle o.
Kinnevalds (härad). - Samma kind,
släkt, ingår i häradsnamnen R a n k e k i n d,
fsv. Bänka-, egentl.: Rankes släkt, till pei
-sonn. Banke, Hanekind, fsv. Håna-,
egentl. Hanes släkt (samma Hane, efter
vilken häradets gamla tingsställe [-uppkallats,-] {+upp-
kallats,+} fsv. *Hanahögha, sedan
Hanö-gha, nu Haninge, alltså urspr.: Hanes
högar); R j ö r k e k i n d, fsv. Bicerka-, kan
innehålla ett personn. Bicerke, men är
snarare sammansatt med björk, jfr
häradsnamnet Rjärke Vgtl. (fsv. Bicerka
hceradh\ o. tillhör alltså den med
appel-lativ bildade yngre gruppen av
häradsnamn på -kind, såsom Hammarkind,
till fsv. hamar, klippa (se hammar e),
Skärkind, till sbst. skär, osv. - Se
förf. Ortn. på -inge s. 46 o. NoR 4: 139.
- Kinds härad i Vgtl. kallades förr även
Agnakind, där Schiick o. Noreen se ett
folkslagsnamn Agnar (Äger; jfr med
avledn. -Ö’ Agder i Norge), men som hellre
bör föras till personnamnet Agne; jfr
Ranke- o. Hanekind ovan. - Om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0398.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free