Print (PDF) - On this page / på denna sida - kåta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kämpa 386 kära mhty. kamercere, o. alltså etymologiskt samma ord som kamrer (are) (se d. o.) till kammare i betyd, 'skattkammare o. d.1 kämpa, fsv. kcempas (jämte kampa) - da. kcempe, från mlt}^. kempen = fhty. kempfen (ty. kampfen); jfr isl. keppa(st), anstränga sig, tävla, ä. nsv., sv. dial. kappas ds., till kamp 2, jfr kapp o. följ. kämpe, fsv. kcempe = da. med betyd, 'jätte', från mlty. kempe, av fsax. kempio = fhty. chemphio, kempfo (ty. kämpe från mty. el. mlty.), ägs. cempa, mlat. campio (fra., eng. champion), till kamp 2. Isl. o. fsv. kempa (-CE-) från ägs. cempa; därjämte isl. kappi, ny avledn. av kapp el. motsv. mlty. kämpe. Jfr kämpe. - Härtill även familjen. Kempe, från Ity., o. K e m p f f, från hty., båda äldst tillnamn. käng, känga, 1622: hänger, Linné 1732: 'uti Vesterbotn såg jag alt folket hafva på föttren ett slags skor, kängor kallade'; över Norrl. från finska kenkä9 genit. kengän; se litteraturen hos Saxen Sv. 1m. XI. 3: 144. känguru, år 1770 upptäckt av Cook i Nya Sydwales o. uppkallad med invånarnas i Nya Holland beteckning för fyrfotadjur känguru. känna, fsv. kcenna, låta veta, undervisa (jfr fsv. kcennifapir, lärare, kcenni-pilter, lärjunge), igenkänna, märka, erkänna, tillerkänna, hava köttsligt umgänge med (jfr gamla bibelövers.) m. m. = isl. kenna ungef. ds., da. kende, känna, got. kannjan, göra bekant, mlty. kennen, fhty. -kennen (ty. kemien), ägs. cennan (eng. ken från nord.); av germ. *kannian, med dels kausativ o. dels intensiv betyd, (såsom t. ex. bränna); till kunna. - Giva till känna = da. give til kende, efter mlty. lo kennen geven, egentl.: giva att veta. - Härtill avledn. känsel, t. ex. Schroderus 1626 (i uttr. bära känsel på) = isl. kensl o. ä. da. kendsel (i motsv. uttr.); o. känsla, ä. nsv. bl. a. i betyd, känsel, t. ex. Bib. 1541, känning, el., liksom i fsv. ka>nsla, kännedom, kunskap, t. ex. Bib. 1541, Schroderus; i modern betyd, väl först under 1700-t., t. ex. Serenius = isl. kensla, undervisning, tillerkännande m. m. - Kännedom, se dom 2. - Kännspak (mest dial.), som lätt känner igen, fsv. kcennispaker = no. kjen-nespak, till adj. spak i den äldre betyd, 'klok, förståndig'. käpp, fsv. kwpper - isl. keppr, da. kcep ds., fsax. kip, stock, ägs. cipp m., trästam, plogbill, vävbom; jfr fhty. kipfa f., vagnstång; med avledn. sv. dial. kip-pel, pinne som lägges i munnen på föl, kid o. lamm, m. m., 110. kipling ungef. ds., samt fsv. kipla, sv. dial. kippla, lägga kavle el. pinne i munnen på; av-Ijudsformer till isl. keipr, årtull, sv. dial. kepa, trästycke med inskärning på mitten att fästa selen med vid slädskakeln, skakelpinne, mlty. kép f., inskärning; besl. med Ity. kippen, skära, göra en inskärning, ägs. cippian (eng. chip), hugga (till), skära. Jfr kypert (slutet). - Käpphäst, Palmblad 1820 (i egentl, betyd.), Aftonbl. 1841 (i bildl. betyd.) = da. kaephest, motsv. ty. sleckenpferd o. eng. hobbyhorse. Hos Rademine Knigge 1: 154 (1804) användes ännu icke det svenska ordet (i bildl. betyd.) utan i stället: 'Sleckenpferd (Hobbyhorse)'. käppi, ett slags läderhuvudbonad för soldater, förr även kallad schakå, av ty. käppi, en sydtj^sk diminutivform till kappe, mössa (se kåpa). kär, fsv. köer - isl. kcvrr, da. ter, gammalt lån från ffra. cher (- nfra.), av lat. cärus (väl urbesl. med hor). - Jfr käresta, kärlek. kära, lagspr., anställa rättegång o. d. = fsv. (ipf. -dhe): klaga, beklaga sig, anföra beskyllning (mot), väcka tvist (om), anställa rättegång (om) = isl. kära ds., da. kcere, av urnord. *kärian; i av-Ijudsförh. till got., fhty. kära, bekymmer, i fhty. även: klagan (ty. karfreilag, långfredag), ägs. cearu, bekymmer (eng. care, omsorg); jfr karg. Grundbetyd.: klagan; jfr fsax. karm, veklagan, ägs. cearm, cierm, skrik. le. rot. ger osv. i grek. g&rys, stämma, fir. gäir, rop. - Parallellrot glÅer i fhty. queran, sucka, osv. - Till fsv. vb. kära (osv.) har bildats sbst. kcéra f., sorg, klagan, klagomål, käromål = isl. kcsra, vartill sammans, kcéromäl = k äro m ål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
