- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
697

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - sanskrit ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kat sadeltäcke av siden. - Jfr skaberack.

schack, Runius o. 1710: schak; förr
skack Messenius 1612 osv., skacht L. P.
Gothus 1628, m. m. = da. schak, från
ty.: mlty. schâk, schack!, schackbräde,
schackspel = mhty. schâch, även: kung
i schackspel (ty. schach), närmast från
romanska spr.: ital. scacco, fra. échec
(från ffra. plur. échecs kommer eng.
chess, schackspel); från pers. schah,
konung. Etymol. identiskt med check o.
antagl. även med skäck. - Äldre lån:
fsv. skaktafl, schackspel (1300-t.) = isl.
skáktafl, från mlty. schaklafele = mhty.
schâchzabel, till lat. tabula (se tavla).
- Hålla i schack, motsv. i da., från
ty. in schach halten. - Schackmatt,
se matt.

schackra, 1638: skakera, 1679, 1695,
Dalins Arg. m. fl.: ska(c)kra = da.
skakre, från ty. schachern, urspr,
judetyska, från hebreiskan.

schagg, 1732: sjag; förr även skrivet
chiagg, skjagg m. m.; av eng. shag,
ragg o. d., av ags. sceagga, huvudhår,
besl. med skägg (se d. o.).

schagräng, Nordberg 1740: chagrin
= ty. schagrin, av fra. chagrin = ital.
zigrino, från turk. sagry, läder från
länden av häst, åsna el. mulåsna.

schah, se schack.

schajas, Strindberg Röd. rum. 1880,
bildat efter pajas o. d., väl i anslutning
till sjask o. d. - Härtill även
schatte (sjatte) i samma betyd.

schakal, t. ex. Ödmann 1785;
Hasselquist, 1750-t.: chakal o. chikal, Linné
1740: jackhals; från ty. schakal el. fra.
chakal = ngrek. tsagáli, från ett
persiskt ord, motsv. sanskr. crgalá, möjl.
självt lånat från en annan språkstam.
- Schakalen omnämnes redan hos
Homerus (som thos, genit. thoós; möjl.
egentl.: uppslukaren); men invandrade
dock i Europa (till Grekland o. Dalmatien)
först senare.

schakt, 1648: schacht, skacht = da.,
från ty. schacht, av mhty. schaht, från
mlty. schacht, egentl.: trästång begagnad
som mått till bestämmande av djupet
i en gruva, av ä. mlty. schaft,
etymologiskt = skaft (se d. o.). Jfr med
avs. på ljudförhållandena akter ~ efter,
-aktig ~ -haftig (i manhaftig), häkta
~ häfta, inkräkta ~ bekräfta, lukt
~ luft, stikta ~ stifta, svikta ~ isl.
svipta, äkta ~ fhty. êhaft o. f. ö. även
under skäkta 2 o. 3.

schakå, 1788: chako, från ty. tsacko,
av magyar. csákó, som uppgives i sin
tur ha tyskt ursprung (ty. zackenhut,
till zacke, pigg o. d., jfr tagg).

schal, 1780-t.?; Dagl. Alleh. 1793: charle,
bouppteckn. 1796: sial = ty. schal.,
från eng. shawl, från pers. schal,
kaschmirschal. - Schalett, med fransk
diminutivändelse (jfr balett).

schalottenlök el. scharlottenlök, jfr
schalott-lök Retzius 1809 m. fl., förr
schallott Rålamb 1690, charlotter plur.
C. Warg, osv. = da. schalotteløg, från
ty. schalotte, från fra. échalol(t)e (eng.
shal(l)ot), växelform till ffra. escalogne
(eng. scallion), från lat. ascalonia (cæpa),
dvs. (lök) från Askalon, stad i Palestina.

schamplun, se schablon.

schamponera, efter eng. shampoo, av
ett nyindiskt ord med betyd, ’pressa,
knåda’.

Schantz (von), familjen., se skans.

schappa, Blanche 1847, vard. kortform
för äldre schappera (ännu Ridderstad
1851), echappera, av fra. échapper,
fly undan, av vlat. *excappare, till cappa
(se kåpa, kappa), alltså egentl.: befria
sig från kappan för att lättare komma
undan. - Härtill: taga till schappen,
äldre utan till, t. ex. Callerholm 1852:
’hvarför tar du ej schappen till Canada?’;
jfr Zeipel 1842: ge sig på chappen.

scharlakan, nu i regel om viss röd
färg, med växl. accent (Weste: schàrlakan),
fsv. skarlakanen, ett slags fint ylletyg
= senisl. skarlak(an), da. skarlágen
(om färg), från mlty. scharlaken = mhty.
scharlach(en), om tyget (ty. schárlach);
ombildning i anslutning till lakan av
mlat. scarlatum (varav mhty. scharlât,
ä. nsv., isl. skarlât, fsv. skarlet, fra.
écarlate, eng. scarlet osv.), av pers. sakirlat,
ett ylletyg färgat med karmin. - I
fsv. liksom i ä. da., ä. ty. o. ä. fra. om
skarlakanstyg av allehanda färger, t. ex.
i Ivan Lejonr. brunt, i en svensk folkvisa
blått osv.; i allmänhet dock rött,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0785.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free