- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
719

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - sits ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hos somliga folk, t. ex. i Orienten,
betraktades som heligt. - Sju för tu, t. ex.
Ghronander 1649: ’säga sju för tu’; av
samma slag som bot för sot, rätt
och slätt, smått och gott, ur och
skur osv.; jfr Asteropherus 1609: ’När
han har itt glaas eller tw, vil iagh
op-skrifua kannor siu’, ävensom ä. nsv.
skrifva X för V, (ä.) da. scette x for u
og seks for sju. - Om den sydsv.
svordomen min sju se sju 2. - Sjunde,
fsv., fda. siunde (nda. syvende är
om-bildat efter syv) = isl. sjaunde, sjunde,
got. sibunda, fsax. sitoondo, sibotho, fhty.
sibunto (ty. siebente), ägs. seofoda (eng.
seventh har ombildats efter seven), av
ie. *septm-to- = sanskr. saptdtha-; utan
avledn. -t- däremot i lat. septimus, grek.
(h)ébdomos, sanskr. saptamd- osv. -
Sjuttio, fsv. siutlo, ombildning av
siu-iighi = isl. sjauligir, egentl.: sju tiotal;
se f. ö. det analoga femtio o. tio: i
got. dock ej sibun tigjus utan
sibunte-hund (varom under tio). -
Sjumila-s tö vi ar, t. ex. 1880, el. sju mil s-, t. ex.
Gygnseus 1843, Topelius, Wirsén, efter
ty. siebenmeilenstiefel, från sagan om
Tummeliten. Om valet av räkneordet
sju se ovan. - Sju s övar e, jfr
folkboken ’Legenda eller een lijten historia
om the siusoffuare’ 1626 = da. syvsover,
efter ty. siebenschläfer; egentl.: en av
de ’sju sovarna’ (jfr fsv. the hcelga Vif
soffwara), som enl. helgonlegenden sovo
i en bergshåla vid Efesus från år 249
till år 447 o. efter vilka sjusovardagen.,
27 juli (nu Marta-dagen) uppkallats. I
överflyttad bem. redan 1649 från Växiö
domkap.: ’Dn: (dvs. dominum, herr),
Lundelium, dhen siusoffwaren och
tidz-spillaren’. - Sjustjärna (vanl. i plur.
best. f. -orna), stjärnbilden Plejaderna
(av vars hundratals stjärnor blott ett
ringa antal äro synliga för blotta ögat),
Bib. 1541 (i plur.), y. fsv. siustierna
God. Ups. G 20 = da. syvstjwrnen, efter
ty. siebengestirn.

2. sju i den sydsv. svordomen min
sju är en i anslutning till sju l
företagen eufemistisk ombildning av min
själ av samma slag som ty. (bei) meiner
sechse t. ex. Goethe efter sechs av seele.

sjubb, tvättbjörn, Linné 1748: siupp,
Dagl. Alleh. 1793: SchubbskinnsPäls,
från ty. schupp, egentl, om pälsen (ty.
schupp enpelz), efter ry. suba, päls, o.
sedan använt om djuret.

sjuda, fsv. siudha, sjuda, koka, intr.
o. träns. = isl. sjöÖa (saud), da. syde,
mlty. seden, fhty. siodan (ty. sieden),
ägs. séoÖan (eng. seethe); väl till en
två-stavig ie. rot seuet, vartill bl. a. även
fhty. swedan st. vb, brinna långsamt,
mlty., mhty. swadem, swaden, ånga (ty.
schwaden), ägs. swaÖul; jfr avest, hav-,
steka (av *seu el. *son) Charpentier KZ
40: 430. - Härtill i avljudsförh.: ä. nsv.,
sv. dial. sad n., soppa, spad, fsv. sup,
isl. sod, da. saad, av germ. *suda-,
*supa-(se även sudla) ^ fgutn. saupr, brunn,
mlty., mhty. sof, ägs. séad (till germ.
*seupan i betyd, ’bubbla el. välla fram’),
av germ. *saupa- m., nära besl. med
fsv. söper m., får, sv. dial. so m. o. f.,
även om ko, isl. saudr m., får, get,
egentl, samma ord som got. saups, f.,
offer (se d. o.), av germ. *saupi-,
således egentl.: det som kokas (såsom
offer); se s ö (d). - Sjuda började rätt
tidigt delvis undanträngas av det
ytterst från lat. kommande lånordet koka.

Sjuhundra, härad, Uppl., fsv.
Siöhun-darc, Söhundare (Swhundare*), av sjö
o. fsv. hundare, härad (se hundra).
Den nsv. formen har utvecklats ur fsv.
Siö-: närmast en uppl. plur. *siuwar
el. *siughar, se Hesselman Spr. o. st.
5: 197 f., 202 o. jfr Sjukarby.

sjuk, fsv. siuker = isl. sjukr, da. syg
(utvecklat som myg, mjuk), got. siuks,
fsax. siok, fhty. sioh (ty. siech\ ägs.
séoc (eng. stek); allm. germ. adj.
*seuka-utan motsvar. i utomgerm. spr. Härtill
got. st. vb. siukan, vara sjuk, fhty.
siuh-han; jämte sv. vb. fhty. siuhhén, -ön
(ty. siechen), sv. dial. sjukas ds. ~ isl.
sykjast, bli sjuk (av germ. *seukian),
ävensom inkoativbildningen isl. sokna,
bli sjuk (med avljud), ersatt av isl.
sjukna, fsv. siukna = sjukna. Jfr
f. ö. sot 2. Vanl. fört till en ieur. rot
seueg, vartill även svag (av *swak-);
dock ovisst. - Sjuka, sbst., fsv. siuka
= da. syge, jämte sv. dial. sjuke m., fsv.
siuke = no. sjuke; vilka jämförelsevis
unga n-stamsavledn. av sjuk (liksom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0807.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free