- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
721

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - sjunga ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sjcel, från fsax. siala el. ffris. siele (varom
Wadstein Friserna o. forntida
handelsvägar s. 14), medan isl. säl, no. saal
lånats från ägs. sdw(ol) (eng. soul) o.
no. scel från ffris. el. mlty. sele, som
kanske också inverkat på isl. biformen
sdla = fhty. séula, sela (ty. scele), got.
saiwala; ett inhemskt germ. ord, som
lånats till Norden o. där i fornspr.
användes uteslutande till beteckning av
kristna föreställningar. Dunkelt
ursprung: bl. a. fört till samma rot som
fslav. sz’Za, kraft; oftare, men mindre
sannolikt, till grek. aiölos, rörlig (i så
fall av *saiu-). Om de nordiska
formernas inbördes förhållande jfr Bråte
Upps.-stud. s. 6. - På uppfattningen av att
vid döden själen lämnade kroppen beror
betyd, ’dö’ hos fsv. sicelas, sv. dial.
själas, isl. sdlasl, ägs. sdivlian. - En
eufemistisk ombildning av min själ
föreligger i den sydsv. (ska.) svordomen
min sju; se sju 2. - En
sammansättning, ä. da. sjcelebod, gåva given till
själens frälsning (jfr bot o. isl. sdluböl),
uppträder i gatnamnet Själ bodgata n
Lund, med syftning på någon kyrklig
donation (jfr ska. själagåva, om kläder
till de fattiga vid dödsfall, o. fsv.
sice-lagipt); en annan, fsv. siailagardher,
försörjningsanstalt, i Skärgårds gatan
i Sthlm. - S j al (a) tåg, ä. nsv.
siäla-tugh 1592, jfr siälaloghe m., Bib. 1541,
o. fsv. siailslöghan, ävensom mlty.
sél(e)-logen vb, ligga i själatåget, till mlty.
logen, draga, o. tåg 3, avljudsform, med
grammatisk växling, till germ. *tiuhan,
draga (se tåg 3). Förr i samma betyd,
även andetåg, t. ex. Sylvius 1678,
Dahlstierna. - Örn andra beteckningar för
’själ’ se under ande.

2. själ (säl), se säl.

Själland, förr äldst Selund, genom
folketymologisk anslutning till sjö: isl.
Sjöland m. m.; omstritt; sannolikast
med Bugge: den på salar rika ön, till
sbst. säl, el. möjl. med Bråte NoB 2: 86
till sel, lugnvatten -f- ie. avledn.
-unl-(-uenl- i sanskr. apa-vant, full med
vatten, osv.). Annorlunda, men mindre
sannolikt, M. Oisen o. Schiick;
litteratur-hänv. se Lindroth NoB 6: 57 f. -
Bok-stenens Siulunti (väl = Siulunt i) be-
tecknar kanske icke Själland, varom
v. Friesen Rökst. s. 71 f.

själv, fsv. sicelver - isl. sjalfr, da.
selv9 i ä. da. även sjelv, got. silba, fsax.,
ägs. self (eng. -self), fhty. selb (ty. selber),
av germ. *selta-; vanl. o. väl med rätta
fört till reflexivstammen se- i sig osv.;
jfr litteraturen hos Liden Stud. s. 55 n. l
o. under sällan. - Själv efter abstr.
sbst. (hon är troheten, själv osv.), efter
ty. o. fra. - Han själv brukas i vissa
dial. (o. motsv. i no. o. da. dial.) av
husfolket om husbonden, liksom i grek. av
slavarna det likbetyd, avlös (avlös érkhelai,
husbonden kommer, osv.) o. i eng., lat.,
slav. spr. Jfr härtill Schrader
Sprach-vergl. u. Urgesch. 2: 339. - Självisk,
Thorild 1783: ’sjelfvisk och låg’; jfr:
| ’Gancellie-rådet Lagerbring vill uttrycka
Konungens (dvs. Karl XII:s) lynne med
ordet sjelfvisk, som han sjelf påhittat,
men denna uppfinning hade varit onödig,
ty egen, sjelfgod m. m. äro bruklige
ord, som bemärka alldeles detsamma’;
yttrande av G. Horn (från Gustaf III:s
tid); jfr Lagerbring 2 Hist. IV. 3: 87)
= da. selvisk, efter ty. selbslisch (till
selbsl), jfr eng. selflsh. -
Självhävdelse, Kilen Key Missbr. kvinnokr. 1891
o. sedermera ett modeord; språkligt
olämplig övers, av
Nietsches’selbstherr-lichung’. - Självständig, M. Sahlstedt
1720, Tiselius 1723 = da. selvslwndig,
från ty. selb(sl)ständig, utvidgning av
mhty. selpslénde, egentl, part. pres. till
sten (slehen), stå; alltså: som står för
sig själv. - Ännu en mängd andra
sammans, äro bildade efter tyska
mönster. Så t. ex. självmord, 1766 (ännu
ej hos Lind 1749), efter ty. selbslmord;
jfr sv. döda el. dräpa sig själv (ej
mörda!). Tidigare i stället självspillan,
jfr nsv. självspilling (till spilla i
betyd, ’fördärva’). - Självsvåld har
sin nuvarande, redan i y. fsv.
uppträdande betyd, från mlty. sulfwall; den
inhemska betyd, av fsv. sialf(s)vald är
’självbestämningsrätt, frihet’. Jfr
härtill E. H. Tegnér Ark. 5: 343.

[sjäppa, dalm., hynda, se under
racka 1 slutet o. tik.]

sjätte, se sex.

sjö, fsv. siö av äldre siör o. (i ort-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0809.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free