Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skarstedt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rättare, 1565: scharpricter, 1566: skarprichteren best. f., 1629: skarfrichteren;
1609: scharprettare = da. skarpretter,
från (resp. efter) mlty. scharprichter el.
ty. scharfrichter, jfr mlty. de scharpe
richter, egentl.: som brukar det skarpa
svärdet el. bilan, i motsats till den som
hängde (ty. henker, eng. hangman).
Förr även: rättare, kvar i dial.
rättareplats, avrättsplats. Se f. ö. avrätta o.
rättare.
[skarra, sv. dial., ge ett skrapande
ljud, se skorra.]
Skarstedt, familjen., se -sta(d) 2
slutet.
1. skarv, simfågelsl. Phalacrocorax,
ålkråka, t. ex. Kalm Resa 1753 == isl.
skarf r, no. skarv, motsv. fhty. scarbo
m., scarba (-v-) f. (ty. scharbe), ags.
scræf m., till en ljudhärmande germ. rot
skarƀ, som kan vara besl. med den i
skrävla, jfr särsk. no. skrava bl. a.:
kraxa, alltså ’kraxaren’, efter fågelns
läte, som också givit anledning till
benämningen ålkråka.
2. skarv, tillsatt mindre stycke till
förlängning, t. ex. 1643, fsv. skarver,
ändan av ett brutet ben = isl. skarfr,
stump i ändan av bräde el. planka, no.
skarv ds., besl. med sv. dial. * skarva,
avbarka ett träd, mlty. scharven, smått
skära, fhty. scarbōn, ags. scearfian ds.,
av germ. * skarð-; jfr ags. sceorfan, skära
itu m. m., av germ. *skerƀ-, till ie. (s)kerp,
skära, jfr lett. schirpta, skärva, osv.
samt under harv. Andra nära besl.
ord se skärva o. skorv. - Härtill vb.
skarva bl. a. i den överförda betyd,
’överdriva, ljuga’, t. ex. Dahlstierna, C.
Gyllenborg 1721; jfr sv. (vard.) lägga
till i samma betyd.
skata (Gyllenius 1667: plur. skatar)
= fsv., no. = da. skade; till skate, spets
(se följ.), efter den långa stjärten
(Jägerskiöld hos v. Friesen Nord. språkhist.
1: 40 n.); alltså = isl., no. skata, rocka,
Raja, da. dial. skade, efter den långa o.
smala stjärten o. den spetsiga nosen.
Säkerl. en speciellt nordisk bildning o.
icke, med H. Pedersen Kelt. Gr. 1: 111,
besl. med ir. cadan, vild gås (nir.
cadhan). - Om en annan, ävenledes
ute-s,lutande nordisk beteckning på skatan
se skjura. - Samgermanskt ord för
’skata’ saknas: de västgerm. språken ha
dock bildningar av en gemensam stam
ag-: ags. agu, fsax. agastria, fhty. agalstra
m. m. (ty. elster), av trots framställda
tolkningar dunkelt ursprung; liksom
också beteckningarna i de slavo-balt.
språken utgå från samma stam.
Isolerat står lat. pīca (av omstritt urspr.). -
Till växlingen har säkerl. den
omständigheten bidragit, att skatan varit föremål
för allehanda vidskepliga föreställningar
(såsom delvis ännu o. sålunda vissa
namn blivit tabu; se Sahlgren NoR 6:
6 n. l o. under björn, ekorre, Jöns
(jösse), lindare, nalle, orm, padda,
spindel 1, sutare, tossa 2, varg,
vessla samt om räven under skog.
Jfr t. ex. Dalin Sagan om hästen: ’han
hängde skator öfver Hästen i krubban,
at afvärja krank (dvs. spökeri)’; på
Linnés tid ansågos de i Skanör, där de voro
sällsynta, båda skeppsbrott (Sk. resa s.
229). Att döda skator anses på sina
håll alltjämt olycksbringande. Se f. ö.
Gaslander 1744, Sv. lm. Bih. I. 3: 41, o.
Feilberg under skade. - Om vissa
omskrivande smeknamn på skatan se
under alka (tillägg) o. Klas. - F. ö. i
sammans, även om andra fåglar, t. ex.
strandskata, sv. dial. skogsskata,
nötskrika, spillkråka, även i gamla
bibelövers., m. fl.
skate (mest. dial.), trätopp, spets,
stjärt, spets av socken som skjuter in
i annan socken o. d. (Regna skate osv.),
fsv. skati, trätopp o. d. = no. skate,
trästam utan grenar, ävensom isl. skati,
man (egentl.: lång el. dyl.), av germ.
*skatan-, till en germ. rot skat - ie.
skad, möjl. biform till ie. skad, springa
fram el. dyl., i lat. scatēre, -ere, spruta
fram, litau. skasti, hoppa, ags. sceadel,
vävspole, no. skadd, liten sik, ags. sceadd
(eng. shad, Clupea alosa); jfr även isl.
skattyrði, hånande (egentl.: spetsiga?)
ord. En tredje växelrot germ. skaʒ- se
skog o. skägg. Jfr skata.
skatt, fsv. skatter - isl. skattr, da.
skat ds. som i nsv., got. skatts, mynt,
pänningar, fsax. skat ds., fhty. scaz ds.
(ty. schatz), ags. sceatt ds., även: avgift,
egendom, jfr ffris. sket, även: boskap, av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
