- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
754

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - skrymta ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ter, t. ex. Schroderus 1639, Stiernhielm,
Lind, sv. dial. skrymsla (sig) ds.; att
sammanhålla medä.nsv.skrymsel,
skräckbild, no. skrymsl(a) ds., spökeri, spöke,
egentl.: syn som skymtar otydligt,
ävensom med no. skrymsla, mörkna, o. med
skrymta, egentl.: sticka sig undan; se
f. ö. d. o.

skrymta = fsv. (en gång dock skrimta),
förställa sig, dölja, hålla sig undan =
no. skrymta, da. skr0mte;jfr 1587:
skry-merijt skrymteri (felskrivning?); att
sammanhålla med sv. dial., no. skrymta,
spöka, gå igen (jfr samma
betyd.-ut-veckling under skrymsla), i no. även
’mörkna’ (liksom no. skrymsla), jfr ä.
nsv. skrymt, skrömt, dunkel, mörker.
Väl egentl.: vara el. bliva mörk el.
dunkel, varifrån 1) vara el. ställa sig i
mörkret, i skymundan, 2) visa sig liksom i
ett dunkel, i en dimma, spöka, jfr även
ä. nsv. skrymmel, spökeri, 3) visa sig
annorlunda än man är, skrymta. Jfr
(de dock ej direkt besläktade) no. skrima,
skymta fram som i en dimma, skrima,
lysa svagt, isl. skrimsl, skräckbild, no.
skrimsl, skymt, skrimsla, svagt sken,
spökeri, ävensom isl. skråma, skina, no.
skraama, bl. a. mörkna, sv. dial. skramla,
spöka (se skrämma o. betyd.-analogier
under spöke). Till dessa ord med
-z-hör väl fsv. skrimla, från vilket delvis
skrymta kan utgå (liksom s krymp a
av mlty. schrimpen). Se förf. Ark. 14:
154. Annorlunda Torp Etym. ordb. s.
626. F. ö. utan säkra anknytningar. -
Deverbativum: skrymt, skrj^mteri, t.
ex-Spegel, i ä. nsv. även ’sken,
förevändning’ 1597, ävensom ’skumhet, dunkel’,
t. ex. 1620, i sv. dial. o. no. ’spöke,
spökeri’ = da. skromi, skrymteri.

1. skrynka, träns, svagt vb,
Ehren-adler 1723, möjl. samma verb, med
förändrad funktion som ä. nsv. skrynkla,
inträns., Rålamb 1690, vilket snarast år
= germ. st. vb. *skrenkwan i no. skrokka,
skr0kkja, skrckka, skrympa samman,
bliva mager, sv. dial. skrynka, träns.,
men stundom starkt böjt, i Boh.-l.skråcke,
sjunka samman, da. diai. skrokke, draga
sig för något, vara sparsam; jfr fsv. adj.
(part.) skrunkin, skrumpen = da. dial.
skrunken, no. skrokken; motsv. mholl.
schrinken, draga sig tillsamman, ägs.
scrincan ds., vissna (eng. sjirink, bl. a.:
rysa tillbaka för); av en ie. rot skreng
i gäl. syreang, rynka; jfr kreng, krng i
rynka. Men det träns, skrynkakan
även tänkas vara en kausativbildning
på svaga rotstadiet, germ. *skrunk(w)ian,
av samma slag som rynka o. flytta
(fsv. flytta). - Parallellrötter germ.
hrenk, wrenk se under rynka l, o. med
läppljud: kremp, skremp m. m. under
krympa, skrympa. - Härtill fsv. adj.
skrynkiotter o. sbst. s k rynka (se d. o.);
jfr även skrynkla.

2. skrynka, sbst., Schroderus 1635:
skrynkio, sv. dial. skrynkjo; kan vara
ett germ. *s/crw7i/c(w)z"ö/7,parallellbildning
till *skrnnk(w)ön i sv. dial., no., nisl.
skrukka, rynka (sbst.), jfr sv. dial., no.
skrukk m. ds.; el. också ombildning av
ett äldre *skrunka (= skrukka) i
anslutning till vb. skrynka. Jfr sbst.
rynka.

1. skrynkla, vb, 1697, en /-bildning
till vb. skrynka el. möjl.
denominati-vum till sbst. skrynkla.

2. skrynkla, sbst., Serenius 1741
(under skrynka sbst.) 1759, deverbativum
av skrynkla l el. möjl. diminutivum
av sbst. skrynka (liksom ögla till
öga osv.).

skryta, i ä. nsv. (1600-t.) ofta ’skria’
(ännu t. ex. 1755), i modern betyd. t. ex.
Serenius 1741; ipf. förr skrylte, t. ex.
Wivallius, R. Foss o. mera enstaka ännu
1737 samt hos O. Högberg (jämte,
sällsynt, -ade t. ex. 1682); skröt t. ex.
Rudbeck 1689, Tiällmann 1696, Lind 1749;
Dalins Arg. både skrutet o. skrytt; i vissa
dial. även: snarka = no. skryta, skryta,
fnysa, da. skryde, skria (om åsnan), förr
även: snarka (i betyd, ’skryta’ nu i allm.
prale) = mlty. schruten, snarka, fnysa
(möjl. i nord. spr. lånat från d. o.); i
avljudsförh. till no. skroyta, skryta, o.
isl. skraut, prakt (egentl: skryt); till en
germ. rot skruf, liksom åtskilliga andra
germ. stammar på skr- med
grundbetydelse av ’skrika, larma’ o. d.; jfr
skrika, skrala, s kr än a ävensom
under skrock, skrocka; alltså urspr,
ljudhärmande såsom en del ord på germ.
gr- (se t. ex. grymta, gråta). I fråga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/0842.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free