Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - sprätta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kyrka (en lek), se närmare spänna 2.
- Om lärospån (L. P. Gothus 1617:
lare-, förr även lär-, ännu t. ex. E.
Carlén 1865) se d. o. under lära.
spånad, Serenius 1741, bouppt. fr.
Växiö 1745, utvidgad (analogisk) form
av ä. spöna Aurivillius 1684 (sponna
Spegel 1685), spone Hels. 1587, fsv. sptini,
oblik kasus *spona, urnord. *spunan-,
ett nomen actionis av svagaste
avljuds-stadiet germ. spnn till roten spen ii
s p i n n a; j fr brånad: fsv. bruni:
brinna o. f. ö. ledsnad: ä. nsv. sbst. ledsna,
lydnad: fsv. lypna, rodnad: ä. nsv.
sbst. rodna. - Samma fsv. ord ingår i
ä. sv. spånrock (som växelform ännu bos
Weste 1807) o. det likbetydande
spån-vagn.
spång, fsv. spång (plur. spcenger o.
spangar, jfr nedan), spång, tunn
metallplatta - isl. spong, isflak, isbälte över
älv, tunn metallplatta, no. spong ds..,
da. spång, spång, mlty. spange, spänne,
fbt}^. spanga (ty. spange), ägs. spång
osv., av germ. *spangö-, varav även det
finska lånordetpank(k)u, panka, spänne;
sannol. till en utvidgning av roten spän
i spänna (jfr Persson Indog. Wortf. s.
414). - De fsv. pluralformerna kvarleva
i nsv. som spänger o. spangar, den
senare i slit i betyd, ’liten smal bro (för
fotgängare)’.
spångande i spritt spångande ny,
se under spån.
spår, fsv., isl., da., mlty., fhty., ägs.
spor n. (ty. spar f., eng. spoor från boll.
-), av germ. *spnra-, till roten sper i
spjärna. - Avledn.: spåra vb = da.
spore, formellt identiskt, men yngre än
sv. dial. spåra, trampa (i djup snö o. d.),
isl. spora, trampa på, no.: gå hårt m. m.
En annan avledn. är spörja (se d. o.).
- lä. nsv. (stundom) o. vissa dial.
(med annan utveckling av fsv. spor) i
stället sporr (spörr).
späck, fsv. spcek (väl från mlty.) o.
spik - isl. spik, da. spcek (från mlty.),,
fsax., mlty. spek (i mlty. med genit. -ekes),
fhty. spic(k) (ty. speck), av germ.
*spik-(k)a-, alltså ett samgerm. ord; enl.
Persson Wurzelerw. s. 118 besl. med sanskr.
sphij, sphigi, arsklinka, höft; f. ö. blott
osäkra anknytningar. Lat. har i stället
lardum, läridum (fra. lärd), möjl. med
Osthoff besl. med grek. lärinös, fet (av
*/ozes-?); grek. bl. a. stéar, även: talg
(se stearin); i ir. o. vissa slavo-balt.
spr. däremot ord för ’salt(ad)’ o. besl.
med salt. - Härtill vb. späcka, i ä.
nsv. även inf. späckia o. ipf. spä(c)kle,
fsv. spcekka = da. spcekke, mlty. spekken;
jfr ty. spicken (väl med analogiskt -i-;
knappast så gammalt, att det kan utgå
från ett germ. *spekkian). l sv., da. o.
ty. även bildl., t. ex. späcka sin pung,
A. Oxenstierna 1624: ’späckiat med . .
conditioner’ (om en resolution).
späd, Dalins Årg.: späd känsel, dvs.
fin, ömtålig, fsv. spcedher, späd, fin, smal
= da. spced, ett speciellt nordiskt ord,
av germ. *spapja- el. *spaÖja-, nära besl.
med spad, egentl.: tunn, utsträckt på
längden, till ie. roten spe, spänna ut; se
närmare spad o. Persson Indog. Wortf.
s. 402. Med avs. på betyd.-utvecklingen
kan erinras om att spcedher i en fsv.
översättning återger lat. lener, som hör
till en likbetydande rot. Jfr följ.
<b>späda, t. ex. I. Erici o. 1645, fsv.
spce-dhia = da. spcede, avledn. av föreg, i
betyd, ’tunn’ el. av det nära besl. spad.
späjs, se spejs.
späka, fsv. spcékia, göra spak el.
fridsam, späka = isl. spekja, da. spcege,
avledn. av adj. spak, såsom t. ex. göda
till god, härda till hård el. tämja till
tam (där dock ett gammalt kausativ
kan föreligga).
späkt, arkaistiskt lagord i uttr. hålla
i späkt och lagom, fsv. spcekt,
frid-samhet, saktmod, tämjande, av urnord.
*spakipö-, till spak, adj., o. späka;
bildat som -säkl i ursäkt.
spält, ett slags vete, jfr spella Var.
rer. 1538, jämte da. spelt 1550 från mlty.
spelte = fhty. spelza o. spelta (ty. spelz
o. spelt), ägs., eng. spelt; från germ. spr.
kommer senlat, spelta (;> ital.) enl.
Hoops Waldbäume s. 415 f., som i
motsats till åtskilliga andra forskare anser
j sädesslagsnamnet som inhemskt
germanskt (lat. spelta är i så fall ett av de
äldsta lat. lånorden från germ. spr.) o.
(liksom förut gissningsvis Falk-Torp)
för det till ie. roten sp(h)el, klyva, i
spjäll osv. med syftning på det för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
