- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
922

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - svinka ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

swanger, böjlig; part.-adj. till svinga
(såsom t. ex. s van k, svankryggig, till
germ. *swinkan el. som vrång till germ.
*wringan, vrida); i de nord. orden alltså
ursprungl.: böjd el. svängd inåt, varav:
insjunken o. d. - Härtill: sv. dial.
svånge, svang, ljumske (= isl. svangi),
bukten under fotbladet (= da,, svang);
egentl.: inböjning. - Svångrem, Dalin
1853, Strindberg 1880.

svår, fsv. svär, tung, stor, svår, vidrig
- isl. svärr, tung (i bildl. betyd.), got.
swérs, ärad, aktad (egentl.: av vikt el.
betydenhet), fsax. swär, tung, även:
berömd, fhty. swår(i) (ty. schwer), ägs.
svcer(e); östsv. dial. svär, no. o. da.
svcer med dunkelt ä (lån el. z-omljudd
biform till svår?); av germ.
*swä>r(i)a-(med samma deklinationsväxling som i
t. ex. blöd, fast, sen, tunn, tät osv.):
besl. med litau. svaras, tung, sueriu,
sverti, lyfta upp, väga, svoras, vikt, alban.
vjer, hänga upp, samt trol. också lat.
sérius, allvarsam, allvarlig (egentl.: tung,
av vikt).

svägerska, P. Brahe d. y. 1633 =
ä. d. svogerske (med anslutning till
svo-ger), från mlty. swegersche, avledn. av
mlty. sweger- = fhty. swigur, svärmor
(ä. ty. schwieger), ägs. sweger,
grammatisk växelform till germ. *sivehr- i
svär-(mor) osv., se närmare d. o. I ä. nsv.
även svägerinna t. ex. Gustaf II Adolf
= da. svigerinde, från ty. schwieger in 9
svägerska, svärdotter o. (äldst) svärmor.
- Av detta gamla ord för ’svärmor’
bildades sedan mlty. swegerhére, svärfar,
o. ty. schwieger mutter, -väter osv.,
varifrån da. svigermor, -far osv.

svälja, fsv. svcelgh(i)a st. vb. (ipf.
swalgh) o. sucelghia sv. vb, motsv. isl.
svelga st. vb, no. svelgja sv. vb, da.
svajige sv. vb, fsax. (far)swe1gan st. vb,
fhty. swelgan, swelhan, ägs. swelgan
(eng. s w allo w), av germ. st. vb. *
swelgan ;.’fsv. svcelghia o. no. svelgja
(formellt = urnord. *swalgian) torde vara
speciellt nordiska nybildningar. Se f. ö.
svalg. - I ä. nsv., t. ex. Bib. 1541, o.
fsv. även: frossa o. d.; se svalg. -
Den starka böjningen kvarlever i vissa
dial.; jfr även gamla bibelövers.:
’Hedningarna swulgo o. frassade’ (Bib. 1541:
swolgo), Dalins Årg.: svulgit. De ä. nsv.
o. fsv. formerna svulg(h)o, svnlg(h)en
(-o-) äro ombildningar av de
Ijudlags-enliga fsv. suJgho, sulghen efter t. ex.
inf. o. ipf. på sv-; jfr under svälta o.
simma. - Nsv. ipf. svalde, sup. svalt
(vid sidan av sväljde osv.) bero på
ana-logisk ombildning efter typen valde,
valt. De anföras som biformer hos
Weste 1807, men äro ännu under 1800-t.
sällsynta i Utter. (M. Lönnberg 1888);
däremot rätt allmänna under 1900-t.,
t. ex. Strindberg, Hellström Kuskar,
Aftonbladet.

svälla, fsv. svwlla, st. vb (ipf. svall,
så ännu vid slutet av 1700-t. o. som
arkaismer senare, i nordl. sv. dial. o. i
finnl.) = isl., no. svella, no.-da. svelle,
ä. da. svcelle, fsax., ägs., fhty. swellan
(ty. schwellen, ipf. schwoll), st. vlx
Kausativum: germ. *swallian, låta svälla
= isl. part. pf. sveldr, mlty., fhty.
swel-len (ty. schwellen, ipf. -té); fsv. sv&lla
ut träns, beror kanske på lån från mlty.;
jfr got. ufswalleins, uppblåsthet, till
*swalljan. Germ. stam *swell- av *sweln-.
Jfr svullen (osv.), svulst. - Nda. har
i stället det besläktade sulme, ombildat
av ä. da. snlne (motsv. sv. svullna)
efter ä. da. solm, svullnad = fsv. sulme
(jfr svullen).

svälta, hungra, fsv. svälta (ipf. svalt),
även: svälta ihjäl = isl. svelta, hungra,
dö, ä. da. svelte ds., da. dial. svatlte,
försmäkta av hunger o. törst, dåna (i
nda. sillte, svälta, efter sbst. sult o. part.
sulten), got. swiltan, dö, mholl. swelten,
försmäkta, fhty. swelzan, förbrinna, ägs.
sweltan, dö (eng. dial. swelt, dö, dåna),
av germ. st. vb. *sweltan. -
Böjningsformerna svulto, svulten äro
ombildningar av snlto, sulten (efter svälta
osv.); jfr under svälja o. simma. I
ä. nsv. även ipf. svölt, Lucidor (Sv.
Vitt.-samf. IV. 345). - Kausativum: germ.
*swaltian = fsv. sv&lta (ipf. sv&lte),
komma att svälta, svälta ihjäl (träns.), sv.
svälta träns., isl. svelta, även: döda, ä.
da. svelte. I da.: sulle, både inträns, o.
träns., se ovan. - Antagl. besl. med fhty.
swellan, försmäkta av hunger, av *sweln-,
till germ. *swelan, brinna; se sval.
Alltså egentl.: brinna > försmäkta av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:56:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svetym/1010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free