- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
1027

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - tule ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bringa, haka, lunga, tunga; hjärta,
öga, öra. - Avledn.: sv. dial. tumling,
ä. nsv. tymling, fsv. pumlinger = isl.
pumlungr, även: tumme i handske ^
mlty. dumelink i den senare betyd., ty.
däumling; direkt bildade av tumme el.
avledn. av det germ. dimin. pumala-,
-ila-, -ula- i fsv. pumul-, pomalftnger ==
isl. pumal(s)fingr, da. tommelfinger, nisl.
pumall ~ ägs. pijmel (eng. thimble,
fingerborg); jfr till bildningen lat. liimiilus,
hög (se ovan). - Hålla tummen på
ögat, t. ex. hos Gustaf II Adolf; efter
tyskan; jfr eng. to bring (a person)
above the thumb, to turn över the thumb
i motsv. betyd.. - Tummeliten,
t. ex. 1771 - da. tommeliden, motsv.
mlty. dumelinc, ty. däumling; jfr t. ex.
grek. ddktylos, dvärg, egentl.: finger (se
dadel), ävensom under det egentl,
lik-betydande pygmé. - Tummetott,
barnnamn på tummen, motsv. da.
tom-meltot, besl. med tutte o. tutta l el.
i alla händelser en likartad
barnspråksbildning. I Dal. o. Jtl. även
lumme-litupp. - Härtill vb. tumma (se d. o.).

tumult, G. I:s reg. 1557, förr (atm.
under 15- o. 1600-t.) ofta den-kön =
ty. osv., av lat. lumultus (besl. med
tumere, svälla; se följ. o. tumme).

tumör, från fra. tumeur, av lat.
tu-mor, svulst, till tumere, svälla (urbesl.
med tumme).

Tuna, vanligt ortnamn i mellersta
Sv., särsk. Mälardalen; ofta i sammans,
t. ex. Sigtuna (se d. o.), S kul t u na
(fsv. Skulp-), Ö st u n a; särsk. med
gudanamn, såsom Frö(s)-, När- (fsv.
Ncer-dha-, till Njord), Tors-, Ull(en)tuna;
men även andra personnamn, såsom
Tortuna Vstml. (fsv. Thyre-; se Ty ra)
el. Arentuna Uppl. (fsv. Erna-, till
personn. ÄZrné); stundom också med
bebyggarnas el. bygdens namn, t. ex.
fsv. Fägringatuna, egentl.: färingarnas,
nsv. Simtuna (fsv. Simba-, av *Simboa-,
dvs. Simboarnas), Sollentuna (av fsv.
Solandatuna) osv. - Sannol. från äldre
järnåldern. Vissa västsvenska namn på
-tan synas tillhöra ett yngre skikt. -
Av fsv. tun, blott uppvisat i ortn., sv.
dial. tim, gärdesgård, inhägnad (särsk.
om mindre betesplats; i vissa dial. ton
med u till o framför n) = isl. tun,
inhägnat jordstycke, gårdsplats, ä. da.
tun, fsax. tun, gärdsgård, trädgård, fhty.
zun ds. (ty. zaun, gärdsgård), ägs. tun,
stad o. d. (eng. town); molsv. -dunum
(i gallisk form: dunon) i fornkelt.
ortnamn (såsom Augusto dunum, nu Autun,
Lugdunum, nu Lyon, Verodunum, nu
Verdun osv.), fir. dune, borg, stad; med
grundbetyd, ’inhägnad’. Med avs. på
betyd.-utvecklingen jfr t. ex. grek.
(h)ér-kos, bl. a.: gärdsgård, inhägnad o. gård,
bondgård, ävensom under gård. Se
f. ö. S. Lindqvist Fornv. 1918 s. l f.,
Bråte s. tidskr. s. 207 f., Sahlgren i
Rig 1920 s. 162 och under T an u m.
I Eskilstuna är namnet Eskil senare
tillagt; se Tunberg Språkv, sällsk. i
Upps. förh. 1910 - 12 s. 97. Jfr även
Romfar t un a. - Från dial.-formen ton
utgår ortn. Tonbyn Dalsl., jfr även
t. ex. G rimeton Hall. - Härtill en
del familjenamn på Tun- o. Thun-,
t. ex. norrl.-släkten Thun berg till
Tunsjö i Ångerm.

tunder n., fnöske o. d., P. Erici 1582,
fsv. tunder (tönder) Rimkr. l = fda.
tunder (> da. tonder), isl. tundr n., mlty.
tunder, fhty. zuntar(a) (ty. zunter), ägs.
tynder, tyndre f. (eng. tinder); av germ.
’’tundra-, *tundrö~, avljudsform till
tända, alltså: antändningsmedel, en
r-bild-ning av samma slag som t. ex. foder 2
till föda el. timmer till ie. dem, bygga.
Från germ. spr.: fra. tondre (snarast
normand.-skandin.).

tung, fsv. punger = isl. pungr, da.
tung; ett speciellt nord. ord, av germ.
*punga- = ie. *tngho-, besl. med fslav.
teziku, tung, tegota, börda, litau. tingus,
trög (J. Schmidt Krit. d. Son.-theorie
s. 78). Annorlunda, men osannolikt,
Noreen Urg. lautl. s. 26 (egentl.:
massiv; avljudsform till germ. penh- i got.
peihan, frodas, trivas, se gedigen o.
dejlig, ävensom tillägg o. rättelser
under dejlig). - I sv. dial. o. fsv. även
’havande, dräktig’ liksom likbetyd, lat.
gravis, gravidus. - Härtill sbst. tunga,
börda o. d., fsv. punga f. o. punge m.
- isl. pung i m.; bildat som sjuka resp.
fsv. vani (vana), vande (vånda) osv.
Jfr tyngd. - Bära dagens tunga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/1115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free