- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
1125

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - villa ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kaar (i betyd. ’bedingung’, förr även:
fritt val, levnadsförhållanden), från mlty.
willekor(e) ungef. ds. som i fsv. = mhty.
willekür (ty. willkür, blott: fri It val,
godtycke, icke i betyd, ’inskränkande
bestämmelse, bedingung’); till sbst. vilja
o. kora (välja).

villrådig, 1755: ’Den Willrådige
Stockholms Cavailleren. Comedie’; utvidgat
med -ig av ä. nsv. villeråd(h)a, t. ex.
Jes. Syr., Lind 1749, villråda Nordberg
1740 (även som sbst. 1769), jfr villrådd
Dalin 1750 o. ännu v. Döbeln 1811,
villorådd 1753, fsv. viller&x101;dha = isl.
villirá<eth>a, oböjligt adj. av samma slag
som avvita, enstaka osv., till
ia-stammen germ. *wil&#xFE;ia- (även i t. ex.
villebråd) = vill (med deklinationsväxling),
vild, o. råd. Likbetyd, med rådvill
= da. raadvild. Jfr med avs. på
utvidgningen sv. framfusig till ä. sv.
framfus, ihålig till ä. nsv. ihå(h)l (t. ex.
Dahlstierna), självständig, ytterst till
mhty. selpstênde, osv.

Villåttinge, härad i Sdml., fsv.
Vil(d)-attunge(n), till adj. vill i betyd, ’vild,
ouppodlad’ o. åtting, här om del av
ett visst landområde. Häradet är
Nyköpings läns mest kuperade o. bergiga
bygd, o. i dess norra del finnas vilda
o. ödsliga skogsmarker. Alltså av ett
helt annat bildningssätt än t. ex.
häradsn. Norr- o. Uppvidigne,som
innehålla genit. plur. av en beteckning för
innebyggarna. – Samma åtting ingår
även i gårdn. Åttinge Smål. o. Sdml.;
jfr t. ex. Fämtinge Smål.

vilse, t. ex. Lælius 1588: ’droghe
wilse’, Schroderus 1635: ’foor wilse’;
avledn. av adj. vill såsom t. ex. varse
till adj. var osv. – Även som attribut
vilsen, t. ex. Franzén, Tegnér (’den
vilsna gästen’) o. sedan rätt vanligt, i
sht i poesi, särsk. under 1890 –1900-t.;
med analogiskt -n (efter trogen osv.)
såsom t. ex. harmsen av harmse,
ledsen av ledse.

vilt, 1675: ’mycket Wildt’, Möller
1745: viltet = da. vild, från ty. wild n.,
av mhty. wilt, fhty. wild (plur. wildir)
= mlty. wilt, ags. wildor, -er, vilt djur;
alltså etymol. ej substantivering av adj.
vild, utan en s-stam, germ. *wil&#xF0;az,
*wil&#xF0;iz, möjl. efter mönstret av de
många så bildade germ. djurnamnen
såsom t. ex. *farhaz, svin (jfr fargalt),
*raihaz, rådjur (= sv. rå), osv.
– Dessutom särsk. förr (som best. form): det
vilda; jfr även Asteropherus 1609: ’Af
wilde (dvs. av viltet) skall tu beställa in’.

vimba, vimma, fisken Abramis vimba,
1556 (-b-) motsv. no. vemba (varom Torp
Etym. ordb.), jfr finska vimpa, varifrån
ordet väl är lånat till sv. o. no. (Saxén
Sv. lm. XI. 3: 97). Kallas i dial. även
strävling, särta o. ådragare.

1. vimla, myllra, Botin 1766: ’Landet
vimlade af Danskar’; tidigare i annan
betyd, (jfr slutet); från ty. wimmeln, av
mhty. wimelen (sällsynt) = holl.
wemelen ds., no. vimla, tumla (som synes
vara inhemskt); med
parallellbildningarna 1. sydty. dial. wimmern, ’krypa’ i
händerna (av kyla o. d.), sv. dial. vimra,
vimla, no.: tumla; 2. sv. dial. vimsä,
svinga, da. vimse, fara hit o. dit (jämte
ä. da. hvimse = no. kvimsa, av annat
ursprung); o. 3., på germ. -itjan (-atjan),
fhty. wimizzen m. m., vimla, livligt röra
sig; samtliga avledn. av ett verb motsv.
fsax. wemmian, välla fram (mlty.
wemmen, vimla, yra), mhty. wimmen, vimla,
fhty. wëmon, brusa; till germ. wem (~
wam i no. vama, vamra, tumla). – Fhty.
wiumman anses vanl. för en
reduplikationsbildning, germ. *we-wimian
(el. wi-w.); jfr fhty. wi-wint, virvelvind;
dock ganska ovisst (jfr Lidén Stud. z.
altind. u. vergl. Sprachgesch. s. 27); enl.
en, ävenledes osäker, förmodan av
Brugmann IF 13: 155 snarare anslutning till
got. iumjô, mängd. Detta gotiska ord
har man f. ö. sökt förbinda med vimla
genom antagande av en tvåstavig rot
euem. – Snarast föreligga här urspr.
ljudmålande stammar, efter sorlet från
en myllrande skara; jfr t. ex. sydty.
dial. wurln ds. el. lat. borr&#x12B;re, burr&#x12B;re.
– Förr även: ’irra omkring, tumla,
famla’, t. ex. Columbus: ’Wimla i kring’,
Kolmodin 1732: ungef. famla, Kellgren:
’min tanka hänryckt vimlar’, Lidner
Mess.: ’Dignar ej Du? Vid foten af
Hämnarens thron, se, Han hvimlar’
(stundom svårt att skilja från vimla 2). –
Da. vrimle väl från Ity., jfr holl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/1213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free