- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
1211

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ält- ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

emellertid helt annat ursprung, särsk.
personnamn, t. ex. Al va t or p S. Björke
Vgtl. (1545: Efflatorp) till fsv. mansn.
JEfie (SOÄ 6: 21), Älvsby Uppl. (fsv.
Elcevsby) till fsv. mansn. Elaf (Blef),
A l vshul t Ambjörnarp Vgtl. (1448:
Äles-hult) till äle, älskog (SOÄ VII. 2: 11),
Alvesta Strå Ögtl. (fsv. Elnerstadha)
till fsv. mansn. *AZlvir el. *ÅUvar, o.
till liknande personn. även Alvesta
Botkyrka Sdml. (fsv. Mlwerstum) o.
Kumla Nke (fsv. Elwastum). Icke heller
ingår sbst. älv i Al v lösa Uppl. (fsv.
Eluislöso, oblik kasus). I Älverum
Ögtl. (fsv. in celwceriime) ser Lindroth
Ortn. på -rum s. 88 genit. sg. av fsv.
celf, älva; mycket osäkert.

1. älva, räkneord, se elva.

2. älva, sbst, Bib. 1541: elffnor
(Luther: der Kobold), kanske redan i fsv.
elffwer, el/fwos (latinisering?), se S d w.
Tillägg s. 1337, utvidgning av fsv. celf
(dock osäker förrn; se Sdw. o. jfr om
ortn. Älverum under älv slutet), ä.
nsv. älf (särsk. i plur. -ar, långt in på
1800-t.), av germ. *albi-, [-femininbildning-] {+femininbild-
ning+} till älf l av samma slag som mö
(isl. mer). Om härledningen se f. ö.
älf 1. - Sing.-formen älva torde
knappast uppträda förr än på 1800-t.
(Nordfors 1805): i ordb. före Dalin upptages
i regel endast pluralis. Elfwa hos
Schroderus o. 1638 synes vara flertalsformen
att döma av övers. ’Hexen’ o. andra
plurala ord. - Härtill i dial. (t. ex.
Skåne) en maskulinform, best. f. älven,
om näcken; jfr fsv. *celver m. (Sdw.
Tillägg). - Hit höra f. ö. (de dial.)
sammans, älvablåst, -b lä s t (er),
näs-selfeber, Sv. Hof: ählwebhlästerr, motsv.
no. celuablcestr, alvblaaster m. m. ds.,
jfr mlty. alfpåste, en ögonsjukdom (till
pusta), ävensom isl. alfabrnni (se
brånad), en utslagssjukdom. Från [-föreställningarna-] {+före-
ställningarna+} om alfer o. älvor såsom
orsakande sjukdomar utgå också sv.
dial. ellaskud Ska. = da. dial. elleskndt,
jfr no. alvskot, mlty. alfschot, ty.
alb-schuss, ägs. ylfa gesceol, eng. elfshot,
om olika sjukdomar, bl. a. hastigt
påkommen lamhet, ävensom mlty. alfpil
om en ögonsjukdom; jfr sv. dial.
trollskott, motsvar. i no. o. da. dial. Med
avs. på den urgamla o. vida spridda
tron att sjukdomar orsakades genom
övernaturliga makter, särsk. deras skott
o. pilar, jfr t. ex. Homeri Iliad I: 48 -
52, t. ex.: ’därefter han (dvs. Apollo)
skickade af på danaerna själfva pilarna
hvassa, och ständigt och tätt där
flammade dödsbål’ (om den pest med
vilken Apollo hemsökte grekerna). Grek.
epialos (osv.) betyder både ’feber’ o.
’mara’; jfr de allmänna föreställningarna
om marritt. Om älvorna såsom
förorsakande vansinne o. d. jfr under
elvabefängd. Utom om det där anförda
da. ellevild kan erinras om ty. dial.
alb-schnss, enfaldig person, ty. dial. älbisch
ds., eng. dial. el fin, förryckt. Jfr f. ö.
t. ex. no. dräng- o. dvergslag, om vissa
boskapssjukdomar, tnssebit, elakartat sår
el. böld (se tusse), sv. dial. val nöp o.
-nopp, om vissa lindriga bl ån åder å
personer med fin hud, egentl.: nyp av
en vålnad (varom under vålnad), vätt,
om sjukdom förorsakad av jättarna,
m. fl. - Hit hör även älvkors, sydsv.
dial. ellakors, ett (i Sv. fyrarmat)
silverkors använt som värn mot sjukdomar,
motsv. o. besl. med ty. alpkreuz (efter
formen även alp-, hexenfnss m. m.),
egentl, den femuddiga stjärna,
penta-grammet, som sedan antikens dagar
spelat en stor roll som magiskt
skyddstecken; av judarna kallat Salomos sigill
(se under Salomon). Alltså en
amulett av samma slag som den av ordet
abrakadabra bildade trekant, som
brukades i liknande syfte.

[Älvesta, ortn., ej till älv utan
innehållande personnamn, se under älv
slutet.]

Älvkarleby, sn i Uppl., fsv.
Ælvakarlaby, dvs. ’älvkarlarnas by’ (vid
Dalälven); tillhörande samma
(framförallt i Uppl., men även i vissa
angränsande landskap företrädda) typ av
namnen på -by som t. ex. Morkarby, fsv.
Morkarlaby, Mora sn Dal., Onskarby,
äldre Odenskareby, o. Torkarby, fsv.
Thorkarlaby, dvs. ’Odens- resp.
Tormännens, -dyrkarnas by’, Sjukarby
o. Sjökarby, fsv. Siokarlaby, dvs.
’Sjökarlarnas by’, de senare i Uppl. Förf.
Ortn. på -by s. 82 f. — Älvkarl är också

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/1299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free