- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
1218

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - är ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Äpplaholm Smal. (fsv. ^Eplaholm) o.
Äpplerum Öl.; dock innehåller
Äpplerum i Ögtl. (fsv. Apaldarum) plur.
av det motsv. trädnamnet apel.
Däremot är päron i sv. ortnamn atm.
ytterst sällsynt; det enda, där det kunde
tänkas ingå, är väl Pärekulla Vgtl.
(1547 Perecholla).

1. är, använt som presens till vb.
vara, fsv. wr 3 pers. sg., fgutn. ier (gotl.
jår), ir, runsv. ir, *es (is), ofta cer även
i fsv. i 2 pers. sg. för cest = i si. er, es
3 pers. sg., men även som 2 sg. (jämte
est, ert 2 pers. sg.), da. er, motsv. got.
ist, flty. ist, is, fhty., ty. ist, ägs., eng.
is = lat. est, grek. esli, sanskr. dsti, fir.
is; till ie. roten es, vara, i lat. esse (se
as s e o. f. ö. sann). Ordet är obesl. med
vb. vara o. med ty. bin, är, lat. fm,
har varit, osv. (se bo 2), vilka med
avlägg av es, vara, förenats till ett
böjningssystem. - l pers. sg. hade i äldsta fsv.
formen cem = isl. em, got. im, ägs. eom
(eng. am), av ie. *esmi (== grek. eimi,
sanskr. dsmi), men denna
undanträngdes tidigt av 3 pers. sg. cer på grund
av denna senare forms större frekvens.

2. är, uppsyn, av fra. air ds., även:
luft, av lat. ackus. aerem, till aer, av
grek. aer, luft (till ie. roten ue, blåsa, i
vind). Jfr aria, malaria.

ära, sbst., fsv. cera, även: aktning,
välvilja = sen isl. (kra, da. cere, från
mlty. ére, även: äktenskap, av fsax. era,
nåd, ära, gåva = fhty. era (ty. ehre),
ägs. dr, ära, välgerning, skonsamhet,
lycka, isl. Eir, läkekonstens gudinna, av
germ. *aizö-. En inhemsk utveckling
av denna grundform hade givit *éra.
Härtill vb. ära, fsv. céra, da. cere, från
mlty. éren, av fsax. er ön = fhty. érön, erén
(ty. ehren), ägs. arian, i fhty. o. ägs. även:
begåva, isl. eira, skona; av germ. *aizön,
*aizian; med dentalutvidgning i got.
ai-stan, ha försyn för, akta, o. grek. aidomai,
blyges, har försyn för, av ie. *aizd-9
*aisd-; däremot knappast, såsom också
antagits, i lat. aestnmäre, taxera,
värdera, akta (varav fra. estimer, sv.
estimera, nu blott värd., dial. exmera),
som i stället snarast ytterst hör till aes,
malm (se arg o. Walde2). - Med avs.
på mlty. e > nord. ce jfr lära; sannol.
beroende på öppet uttal av mlty. e före
r (se Seip 2: 86). - Betyd, ’begåva’
uppträder i förära (jfr y. fsv. forcering)
–da. forcere, från mlty. voréren, hedra,
särsk. med gåvor, motsv. ty. verehren.
I denna betyd, urspr, med prepos. med.
I den äldre betyd, ’hedra’ t. ex. Sir.
bok 1561: ’Wijsheten . . förährar them
som henne vnfå’. - Ordet hade förr
en vidsträcktare användning än nu,
då det ofta ersattes av heder, t. ex. i
betyd, ’redlighet, hederskänsla,
rättskänsla’ o. d.; kvar i t. ex. en ärans
man, en man av ära (jfr hedersman),
bo långt från all ära och
redlighet; jfr även i bedyranden t. ex. på
heder och ära, på ära och tro (det
senare vanligt redan i fsv.). - Ära den
som ära bör, dvs. ära (heder) åt den
som ära tillkommer; efter ty. ehre, dem
ehre gebiihrt, efter Rom. br. 13: 7 (i
gamla o. nya svenska bibelövers, i stället
heder). Sedermera ofta genom
missförstånd utb}7tts mot äras bör. - Äran
är det vackraste trädet i skogen,
från motsv. uttr. i da. (ceren osv.); egentl,
ordlek på ett gammalt ord för ’lönn’,
da. cer (el. ceretrce), besl. med ty. ahorn,
lat. acer osv. (se lönn). Jfr no. j
ämnen er eit godt gräs, där javne betyder
både ’(växten) Lycopodium’ o.
’rättframhet’ o. d. - Den vid en mängd
situationer (lyckönskningar, avsked osv.)
använda hövlighetsfrasen ha (den) äran
att . . är en översättning av ty. die ehre
haben. - Ärbar, förr, t. ex. 1600:
ärofull, hederlig, bl. a. som attribut till
bondeståndet (t. ex. 1723, liksom i ä.
sv. ärlig, hederlig, varom nedan); nu
med starkt specialiserad betyd., om
kvinnor: en ärbar kvinna, ärbart uppförande
= da. cerbar, från ty. ehrbar, av mhty.
érbcere = mlty. érbdr (ärevördig o. d.);
egentl.: som är förenligt med el. uppför
sig enligt ärans el. hederns fordringar,
se bar 3. - Äreboren (nu f) = fda.
cerebaaren. Tidigast (liksom i ä. da.)
antagl. om adelsmän; men har sannol.
varit sällsynt. Under 1600-t.:s senare
o. 1700-t.:s förra hälft ofta som
hedersepitet till ämbetsmän, fil. magistrar o.
förnämligare borgare; senare, in på
1800-t., även till mindre hantverkare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/1306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free