- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
1229

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - öd ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

’anordna, skicka’ t. ex. skickelse, ty.
schicksal.

Ödeshög, sn i Ögtl., fsv. Ödhishögh,
snarast ej till fsv. sbst. ödhe (se öde 1),
utan till ett fsv. personn. *Ödher, vartill
även Öslöv Skå. (fsv. Öthesleeff),
växelform till fsv. personn. Ödhe = isl. Auði.
Jfr fsv. Anundahögh, om Anundshögen å
Badelundsåsen Vstml. (en i närheten befintlig
runstensinskrift innehåller namnet Anund),
fsv. Hanögha Ögtl. (nu
Haninge), egentl.: Hanes hög (förf.
NoB 4: 139), fsv. Haraldzhögh Ögtl.,
fsv. Hildishögh (nu Hilleshög Uppl.
o. Skå.) till fsv. personn. *Hildir,
Vämmenhög (: fsv. personn. Væmund).
Somliga med yngre biformer på -sjö, t. ex.
Onsjö Väne Vgtl., fsv. Odhenshögh, till
Oden, Rävsjö Ögtl., fsv. Ræfshögh.

Ödestugu, sn i Smål., innehåller ej
adj. öde el. det därmed sammanhängande
fsv. sbst., utan är sammansatt med
fsv. personn. *Ødagh, jfr fsv.
Ödghsstowa (Ödaxtowo); se Lundgren-Brate
Sv. lm. X. 6: 314.

ödla, i vissa sv. dial. även örla o.
*ögl(a), varom nedan, fsv. ödhla, ydhla
= isl. eðla, eyðla, no. ødla (öla, örl,
eîle
m. m.), ä. da. öd(e)le, da. øgle; med
åtm. delvis dunkel vokalväxling o. oviss
härledning. Enl. förf. Etym. Bemerk.
s. X f. n. (o. sedermera bl. a. Torp
Etym. Ordb. samt med tvekan Falk-
Torp) utgå de olika formerna från germ.
*aiðulōn, *iðalōn, *iðulōn till ie. roten
idh, aidh, brinna, glänsa (varom under
id 1), närmast till ett färgadj. på -al,
-ul, motsvar. (med annat avljudsstadium)
ty. eitel = sv. idel (egentl.:
glänsande), vartill ty. fisknamnet aitel,
Leuciscus cephalus el. latifrons, färna (förf.
Språkv, sällsk. i Ups. förh. 1891 – 1894
s. 98); i så fall egentl.: den rödbruna
el. dyl.; jfr t. ex. grek. píngalos Hesych.,
ödla: sanskr. piñgala, brun. Denna
härledning synes mig alltjämt sannolik,
men snarast ha samtliga formerna
utvecklats ur en gemensam stamform, o.
i så fall utan tvivel *aiðulōn, varav
*øyðla = ödla (någon berättigad
anledning att förneka möjligheten av u-
omljud av ai torde icke finnas; Noreens
konstruktion, Aschw. gr. § 69 a. 2,
*aiþwilōn är obehövlig o. från
ordbildningslärans synpunkt knappast antaglig). No.
eila å ena sidan o. isl. eðla å den andra
kunna med Kock Sv. ljudhist. 1: 200
förklaras ur *aiðilōn under antagande
av accentväxling (med ljudlagsenlig acc.
1: eðla, med analogisk acc. 2: no. eila).
Fsv. ydhla har snarast utvecklats ur
ödhla; jfr Kock anf. arb. 2: 33. – Ty.
eidechse (fhty. egidehsa) = fsax. ewithessa
är ej besläktat (bl. a. fört samman med
grek. óphis, orm, av *ogᵘ̯hi); f. ö.
uppträdande med skiftande, på ombildning
beroende yngre former. Med dessa bör
ock sammanhållas ags. áðexe(eng. ask[er],
vattenödla); dess áð- överensstämmer
väl blott tillfälligtvis med aið- i ödla.
– En sammansättning med orm-
föreligger i ä. nsv. ormärla (= ä. nsv. o.
sv. dial. ormil(l)a m. m.; alternativt
ännu hos Dalin 1853), med samma
övergång av -ðl- till -rl- som i dial. örla
ovan (jfr no. örl); se särla o. Noreen
Aschw. gr. § 257. 2 anm. 5. Norrl. o.
ösv. dial. ögl- beror på en speciellt
dialektisk ljudutveckling. – I övrigt ega
de indoeur. språken en mängd sinsemellan
obesläktade bildningar för ’ödla’.
En del beteckna ödlan såsom ’den med
fötter el. ben försedda’ i motsättning
till ormen; jfr sv. dial. fyrfota (allmänt),
no. fjorfølla, da. firben, ty. dial.
viergebein (jfr fra. dial. catrepiš o. senlat.
quadrupedia); lat. lacerta (fra. lézard,
eng. lizard, även i alligator {se d. o.],
till lat. lacertus, överarm; dock ej
alldeles säkert), grek. kōlṓtēs (: kõlon, ben,
led; se kolon), sanskr. pallī (*padl-,
till fot, Lidén KZ 40: 260) osv.; en del
andra äro etymologiskt dunkla. Även
krokodil (grek. krokódeilos) var urspr,
en grek.-jonisk beteckning för ödla.
Gemensam indoeuropeisk beteckning saknas;
samtliga namnen äro enspråkiga
el. stanna inom språkfamiljen (lån o.
ovissa etymologier franräknade). – Möjl.
kan den rika terminologien bero på
eufemistiska hänsyn. En del såsom ty.
eidechse o. sv. dial. fyrfota göra intryck
av omskrivningar (’kenningar’) av samma
slag som t. ex. de under nalle o.
spindel anförda.

ödmjuk, fsv. öþmiūker, anspråkslös,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/1317.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free