- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
1233

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ödskölt ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

-adhe, urspr, redupl., jfr ökin, egentl.
part. perf. pass., befruktad, havande) o.
dels ökia (ipf. -te) = isl. auka (ipf. jók),
no. auka o. øykja (= fsv. ökia), da.
øge, got. aukan (ipf. aíauk), fsax. ôkian
(part. pf. ôkan), fhty. ouchôn (utdött i
nhty.), ags. éacian, tilltaga, o. íecan (av
*aukian), föröka, part. éacen, även:
havande (eng. eke)’, ävensom lat. augēre,
öka, litau. áugu, áugti, växa, tilltaga,
besl. med lat. augustus, upphöjd, hög
(jfr augusti), sanskr. ōjas, kraft, styrka,
ugrá-, stark, osv.; se närmare och,
ocker, ockla, växa. - Med samma
övergång från reduplicerande till svag
böjning som i t. ex. blåsa, bo, stöta,
, ösa. - Germ. *aukian (= fsv. ökia
osv.) är en kausativbildning till *aukan,
jfr fälla o. hänga till de likaledes
urspr, reduplicerande falla o. germ.
*hangan. - En hithörande, säkerl. åtm.
delvis urgammal a-stam föreligger i
gotl. auk m., ökning på utsådd säd,
gröda, no.: ökning, växt, nsv. ök, skarv
(det senare dock kanske en ung
bildning), no. mjølauk, mjöldryga (jfr sv.
mjölöka), motsvar. litau. at-augas, tel-
ning, lett. augs, växt, m. fl. (jfr Lidén
SNF I. 1: 28 f.). - Öknamn = fsv.,
motsvar. isl. aukanafn, auknefni, da.
øgenavn, meng. ekename (nekename, med
n- från obest, art., eng. nickname); jfr
det besläktade mlty. ôkelname (varav
genom omtydning ty. ekelname); till
verbstammen i öka resp. isl. sbst. auki
m., ökning, fsv. -öke, ags. éaca. Äldst,
såsom t. ex. i fsv. o. isl., ’tillnamn’, men
den moderna betyd, visar sig redan i
fornspråken. I ä. nsv. i samma betyd,
även onamn t. ex. P. Svart = fsv., till
o- i pejorativ anv. - Hit hör också sv.
dial. sårke, (sår)ruva, av fsv. sār(a)-öke
(se sår).

2. öka (i sht dial.), ekstock, eka, se
d. o. Av ett helt annat ursprung är ö
i det även till trädn. ek hörande ortn.
Öckerö Bohusl., fno. Eikrøyar.

öken, även uttalat öcken, y. fsv. ökn,
väl (trots det av Noreen Aschw. gr. §
308. 2 anm. 3 med tvekan framställda
alternativa förslaget) av ä. öþkn f. o. n.
= ä. da. øthken (da. ørken; jfr med avs.
på ljudutvecklingen Örkelljunga
nedan ävensom burk o. fsv. budhker o.
ä. sv. mark o. fsv. maþker, se mask);
till germ. stammen auþ- i öde, adj.
Bildningen bör väl jämföras med isl.
helkn, hølkn n., ofruktbar o. stenig mark,
av *hallukīna- till hall 1. Ä. da. øthk
är en subtraktionsbildning till øthken
av samma slag som drott av drotten
osv. Se f. ö. adj. öde. - Ordet ingår
i det vanliga ortn. Ökna (av den fsv.
plur., såsom Dala, Ruda, Skoga osv.),
Öknebo (se d. o.) m. fl. o. uppträder
med yngre sydskandin. r i ortn.
Örkelljunga Skåne, 1510: Örkliunge, 1518:
Örknelyng, av fsv. Ödknaliung; Örken,
skog mellan Skå. o. Hall.; Örkene, sn
i Ö. Göinge hd Skå., förr: Konings
Öthken
, dvs. den konungen av Danmark
tillhörande obygden; möjl. också sjön.
Örken Smål., förr även Örknen (kanske
dock till ör; se närmare förf. Sjön. 1:
806); jfr Kragereds örk, dvs. skog,
Hall. — En ungefär likbetydande
nordisk bildning är fsv. ödhn f., ödemark,
isl. auðn f. (o. n.), ödeläggelse, men
även: obygd (jfr ortn. Önna, bildat som
Ökna ovan) - fhty. ôdîn, öde tillstånd,
öken, av germ. *auþīni-, egentl, verbal-
sbst. till vb. öda, om vilket se under
adj. öde. — Jfr även ödemark, fsv.
öþemark = isl. eyðimǫrk. - Ty. wüste
representerar en allmän
kontinental-germ. ordgrupp med samma betyd.: fhty.
wuostî, ävensom fsax. wôstunnia, fhty.
wuostinna (ty. wüstenei), av ie. *u̯āst- i
lat. vāstus, öde. — I eng. i stället
wilderness (till vild) o. det romanska desert
= fra. désert (utan motsvar. i det klass,
lat.; till stammen i serie). - Ett grek.
ord för ’öken’ o. d., (h)érēmos m. m.,
ingår i eremit.

[Ökna, ortn., se under öken.]

Öknebo, härad i Sdml., fsv. Ökn(a)bo
hundare
, till öken, ödemark, o. genit.
plur. av fsv. bōe, innebyggare (se -bo 4),
alltså: deras (härad) som bo i
ödemarken; alltså till sin bildning att jämföra
med häradsn. Al-, Brå-, Höle-, Sele-
(till Selaön), Sunner-, Töss-, Val-,
Ved- (1, 2) m. fl., men ej med Vadsbo.

ökt, dialektord, viss arbetstid, t. ex.
kl. 8—12 f. m., så lång tid el. så mycket
som plöjes el. köres utan att vila, arbets-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/1321.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free