- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
1235

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ökänd ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var åtm. sällsynt; utan direkta motsvar.
i andra spr. — En liknande rätt beteck-
nas med ölsupa, Rudbeckins o. 1635
till vb. supa i den äldre betyd, ’äta
soppa’ (’supa kål, ärter’ osv.), bildat som
nattblacka, nötväcka, dalsänka,
slängåka, åkertäppa
osv.; åtm. förr
även ölsoppa t. ex. Dalin 1853; jfr
också I. Erici o. 1645: öölsöpe. I da. i
stället øllebrød av øl og brød, liksom
smørebrød av smør og brød; jfr sv.
tomtebolycka av tomt- och bolycka.
— Om ett annat germ. ord. ’öl’ se bir.
Greker o. romare sakna däremot (in-
hemska) beteckningar: möjl. ha sådana
fallit i glömska, sedan de blivit bekanta
med vinet. Lat. cer(e)visia Plinius m. fi.
kommer från kelt. spr., som f. ö. ha
flera inhemska beteckningar för ’öl’.
Trak.-fryg. brũton, broũtos beteckna en
av korn beredd dryck; urbesl. med
brygga. Fslav. pivo betyder egentl.
’dryck’, till ie. pi dricka (jfr grek. pī́nō
osv.), liksom t. ex. fra. froment, vete,
o. sv. korn egentl, ’säd’ i allmänhet.
Om bekantskapen med ölet (el. någon
motsvarande dryck) sträcker sig till
indoeuropeisk tid, är ovisst; dock tyder
ett o. annat därpå (jfr t. ex. det urgamla
ordet drägg).

Öland = fsv., samma ord som fsv.
öland, ö = isl. eyland, ags. íegland (eng.
island) osv., varom se ö. — Ordet
ölänning finns redan i fsv. (ölændinger),
varjämte där även uppträder ett
öning(i)ar plur., med oorganiskt -n- (för
väntat öing-), snarast, med Olson Appell,
subst. s. 33, utvidgning av ett *önir =
fno. eynir, om innevånarna på vissa öar
i Tröndelagen.

Ölme, härad i Vrml., fsv. Ylmahærad
m. m., till ett fsv. älvnamn *Ylm- =
nuv. Ölman el. Ölmeälven, enl.
Fernow även Ulman; säkerl. av en
m-bildning till germ. *wulan, sjuda, koka, o.
sålunda besl. med de under olm, ulma
o. välla anförda orden; med avs. på
avledn. se förf. Sjön. 2: 33 o. i fråga om
bildningen av älvnamn jfr under
Varnum o. Visnum. En m-avledn. (fhty.
walm osv.) till en avljudsform av samma
rot ingår sannol. i fsv. Valmundsö, det
gamla namnet på Djurgårdsön vid Sthlm;
se under välla. — Alldeles obesläktat
är ortn. Ölmestad Refteleds sn Smål.,
ombildat av fsv. Ödnizstatha, till ett
personnamn på Ödh-.

[Ölmestad, ortn. Smål., se föreg,
slutet.]

[ölmpt, est-sv. dial., svan, se Älmt-
o. Alt-.]

[Ölstorp, ortn. Ögtl., till fsv.
personn. Ölf, se -torp.]

öm, i ä. nsv. plur. öma, i ä. sv. o.
nordsv. dial. även ’ömtålig’, t. ex. fru
Lenngren, gotl. aumber, ond, fsv.
ömber, öm, ömtålig, svår, sorglig, arm, usel
m. m. = isl. aumr, olycklig, eländig,
da. øm, öm; en, som det synes, speci-
ellt nordisk bildning av ovisst ursprung.
Enl. Persson Wurzelerw. s. 230 n. 2 möjl.
m-bildning till roten i adj. öde; snarare
dock med samme förf. Indog. Wortf. s.
537 besl. med grek. áethlos, möda, kamp
(av *au̯edh-), som av Solmsen förbindes
med sanskr. vāyati, tröttar ut sig. An-
norlunda Noreen (senast Gesch. d. nord.
spr.3 s. 106): av urnord. *arƀumʀ, en
växelform till arm, adj., av germ.
*arƀma-; se med avs. på formutveck-
lingen under höst. Den ljudlag, på
vilken denna sammanställning bygges,
är dock fonetiskt osannolik o. stödes
icke av något fullt antagligt exempel.
— Grundbetyd, är i alla händelser ’arm,
usel, olycklig’ o. d. o. betyd, ’känslig
för smärta, smärtsam’ härur utvecklad;
jfr sydty. dial. mir ist arm, jag har ont,
känner smärta. Ur denna kan väl
betyd, ’medlidsam o. d.’, egentl.: ’känslig
för andras smärta’, förklaras; anses dock
av somliga abstraherad ur isl.
aumhjartaðr = sv. ömhjärtad o. vb.
ömka. — Härtill avledn. sv. dial. ömlig,
eländig, ömklig, fsv. ömbliker, även: öm-
mande, smärtsam = isl. aumlegr, no.
aumleg. — Ömhet betyder i fsv.
’svaghet, skröplighet’.

ömka = fsv. = isl. aumka, no.
aunka; avledn. av öm i den äldre betyd,
’arm, usel, olycklig’ o. d., alltså egentl.:
anse el. förklara ngn för olycklig, varav:
beklaga (jfr förbarma sig: adj. arm
el. lat. miserēri, förbarma sig: miser,
eländig, usel); bildat som dyrka, jämka
osv. — Etymologiskt identiskt är ynka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/1323.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free