- Project Runeberg -  Svenska Folkböcker. Sagor, Legender och Äfventyr, jemte Öfversigt af svensk Folkläsning / Öfversigt af svensk Folkläsning /
48

(1845-1848) [MARC] Author: Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



ÖrVEKSIGT At

»Ni, drottning är den skönsla bär;

Hen Snöhvit tusenfallt skönare är.»

Sidant kunde den stolta drottningen ej lida. Hon befallle en af sina
jägare (öra den lilla prinsessan till skogen ocb der döda henne sam!.
till bevis att så skett, (Öra till drottningen hennes lefYer ocb lunga.
Jägaren bade dock ej hjerla att döda det vackra barnet, utan lät henne
springa in i skogen och dödade i stället ett ungt vildsvin, hvars lefver
•ch lunga ban lemnade drottningen. Snöhvit sprang emedlertid allt
längre in i skogen tills bon slutligen kom till ett belt litet hus, der bon
fann ett bord dukadt för sju personer och sju små sängar kring väggarne.
Som hon var hungrig och törstig, åt och drack bon något af den
framsatta maten ocb drycken ocb lade sig derefter i en af sängarne att sofva.
En stund derefter kommo busets egare, sju små dvergar, hem och då de
funno den sofvande flickan, blefvo de så intagna af bennes »könhet, att
de gema läto henne blifva q var ocb sköta deras hushåll. De varnade
henne för sin styfmoders stämplingar och rådde henne att under deras
frånvaro aldrig insläppa någon fremling. Drottningen gjorde sig nu säker
att vara den skönaste i landet; men en gång, då bon åter frågade sin
trollspegel, sade henne denna, att Snöhvit hos de sjn dvergarne rar långt
skönare än hon. Drottningen fann nu, att jägaren bedragit henne, och
beslöt att sjelf utföra sitt tilråd. Hon lärgade sitt ansigte, förklädde sig
till krämerska och lockade Snöhvit att af henne köpa ett snörband samt
hjelpte henne att snöra sig, men tilldrog snörbanden så hårdt, att flickan
nedföll sanslös. Lyckligtvis kommo dvergarne snart hem, afskuro
snörbandet och räddade så sin skyddlings lif, hvarom, spegeln snart
underrättade drottningen. I en annan förklädnad lockade hon nu Snöhvit ^tt
af henne köpa en förgiftad kamra, hvilken hon knappt satt i håret innan
hon åter nedföll utan sansning; men äfven nu räddade henne dvergarne
och drottningen blef åter af spegeln underrättad derom. Hon tillagade
nu ett äpple, som var starkt förgiftadt, men blott till ena halfvan, och
åt sjelf den andra inför Snöhvits ögon för att skingra hennes misstroende.
Snöhvit hade icke väl smakat på den andra, innan hon föll liflös på
goifvet, och då nu drottningen kom hem, fick hon ändleligen af spegeln
den länge efterlängtade försäkran, att hon sjelf nu vore -den skönaste i
landet. Alla dvergarnes försök att återkalla Snöhvit till lifvet voro
för-gäfves; men då hennes utseende äfven i döden bibehöll sig lika skönt,
så att hon endast tycktes sofva, lade de henne i en glaskisla, för att
ändock få fägna sig af hennes åsyn. Så fick en konungason se henne
ocb blef så hänryckt af hennes skönhet, att han öfvertalade dvergarne att
skänka honom kistan; men då denna skulle bäras till slottet, snafvade
bärarne och af stöten hoppade den giftiga åppelbiten ur Snöhvits hals.
och hon kom åter till lif. Prinsen, som nu erfor hennes öden, friade
och fick ja samt böd hennes styfmoder att bevista brölloppet. Då denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:02:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolkbok/ofverfolkl/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free