Svenska folket genom tiderna / 1. Sveriges förhistoriska bebyggelse / 315 (1938-1940) With: Ewert Wrangel Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tro och kult vid vikingatidens slut.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Åtskilliga av de branter, som kallas ättestupor, ha kanske bara på grund av sitt utseende kommit att i sen tid kallas med detta namn. Ättestupan på Solberget i Växjö stad är däremot sannolikt äkta. Traditionen härom är gammal. Därtill kommer, att Växjö ligger vid en urgammal kultplats och Solberget, som bildar ovanstående ättestupa, har på en annan sluttning en hällristning med ett gammalt soltecken. Foto P. G. Vejde.

Tor fick Midgårdsormen på kroken. Midgårdsormen var ett havsvidunder,
som ringlade sig kring jorden i världshavet, son av den illsluge Loke och
bestämd att på den yttersta dagen, Ragnarök, dö för Tors hammare, medan
han själv med sitt etter dödade Tor. Nu drog Tor ormen upp till båtkanten
och slog hammaren i huvudet på den. På Alundastenen ser man striden:
Tor tager spjärn med fötterna, så att de gå tvärs igenom båten.

Midgårdsormen sjönk tillbaka i djupet. Fiskarna fingo nöja sig med
Hymers valar. Samma kväll stal Tor sin kittel och kom, fast förföljd av
jättarna, välbehållen hem med den.

Det kanske just här bör understrykas, att fastän denna myt handlar
om en gud — och om en vida omkring känd och mycket dyrkad gud till
på köpet — så finns det ingenting i den, som har det allra ringaste med
religion att göra. En människa, som ville tacka sin gud för detta livet,
kunde inte finna någon uppbyggelse i tanken på att Tor nu kunde få
brygga mer öl än alla andra. Den, som kände ångest inför döden, kunde
knappast finna någon tröst i medvetandet om att Tor vid ett tillfälle slagit
Midgårdsormen i huvudet med en hammare. Berättelsen om Tors besök

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>