Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landskapslagar och rikslagstiftning. Av H. Munktell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ståndet är emellertid, att
just en sådan väg måste
tillgripas för att giva
kraft även åt regler,
vilka för nutidsmänniskan
framstå som självklara
för rättssäkerheten. Och
icke nog med att denna
ed avlades, när
reglerna först stiftades: enligt
stadgande i
Upplandslagens Konungabalk skulle
den avläggas vid varje
konungaval av konungen
och de högsta herrarna
i riket.
Som de äldsta
eds-öreslagarna plägar man
beteckna Birger jarls s. k.
fridslagar: om hemfrid,
kvinnofrid, kyrkofrid och tingsfrid. Dessa lagar finnas bevarade i
Östgöta-lagens Edsöresbalk. Under tidens lopp indrogos sedan flera och flera regler
under edsöreslagarnas begrepp. Redan Birger jarls son, Magnus Ladulås,
tillade vissa bestämmelser genom Alsnöstadgan från omkring 1280 (bl. a.
innehållande de ovan behandlade stadganden, som riktade sig mot
blodshämnden) och genom Skenningestadgan om konungsfriden från omkring
1285. Dessa och andra regler upptogos i lagarna, i regel i Konungabalken,
någon gång, såsom i Östgötalagen och Landslagen, i en särskild
Edsöresbalk. — Man har försökt att framkonstruera någon gemensam princip,
enligt vilken särskilt de äldre edsöreslagarna skulle vara stiftade. Något
dylikt är emellertid ej möjligt, utan det enda sammanhållande drag, som
kan skönjas, är, att det är fråga om gärningar, vilka ur synpunkten av den
centrala statsmaktens intresse ansågos särskilt farliga.
Men icke blott på denna väg gjorde sig det kungliga inflytandet gällande.
I privilegier, t. ex. för adeln och kyrkan, för olika städer och bergslager,
utövade konungadömet en betydelsefull rättsbildande verksamhet. Vidare
började det redan under tiden för landskapslagarnas giltighet bliva vanligt,
Tjuven var föremål för samhällets intensiva hat och
förakt och — enligt Äldre Västgötalagen — hemfallen åt
dom till hl. a. »hugg och till hängning, till dråp och till
död, till torv och till tjära», det sista innebärande, att
tjuvens kropp smordes med tjära, vari fjäder fästes; vid
det därpå följande gatloppet kastade man torv och
stenar på honom. — Bilden illustrerar de bägge
momenten »hugg [d. v. s. hudstrykning] och hängning». I
originalet (se bildtext å sid. 262) äro märkena å den
hud-struknes kropp tecknade med rött bläck — blodet sprang
fram under bödelns gissel. — Kungliga biblioteket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
