Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landskapslagar och rikslagstiftning. Av H. Munktell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
p++&y‘
Åtskilliga bevarade handskrifter till våra medeliidslagar äro utsökt textade och
dekorerade — man var angelägen om att infatta lagtexten, en av folkets dyrbaraste skatter, i
en värdig och ofta praktfull ram. En särställning intar emellertid den i Kungliga
biblioteket förvarade handskriften (från 1430-talet) till Landslagen; den är försedd med ett
stort antal i färg utförda små scener ur vardagslivet och rättskipningen, folktyper,
fabel-framställningar etc., ofta vittnande om konstnärens träffsäkra blick och levande humor.
Initialminiatyrerna (detaljer) här ovan visa t. v. en troligen förnäm man, hämtad ur
Byggningabalken; att profilen t. h. tillhör en föraktlig tjuv kan man nästan se pä den
svartmuskiga fysionomien — han är också hämtad ur det avsnitt i Tjuvabalken, som
handlar om så allvarliga saker som kyrkostölder och att »stjäla äpple i annans trädgård».
av Upplandslagens Jordabalk, känner man intensivt jordens värde för den
primitiva bondebefolkningen, jorden, som var den enda verkliga rikedomen,
som gav den enda verkliga tryggheten: »Nu kommer bördemannen och
bjuder värdet för sin börds jord inom de tre tingsdagarna. Då svarar den
som vill sälja: »Vill du giva lika mycket som en annan bjuder, i sådana
varor, som jag tarvar, då låter jag dig köpa jorden i börd». »Nej», säger
han, »jag vill giva värdet i penningar». Över huvud taget var det enligt
den gamla rätten en allvarlig sak att sälja »gammalt fäderne och fornärvd
odal jord». Enligt Gotlandslagen, vilken i detta liksom i många andra
hänseenden representerade ett äldre stadium än de övriga lagarna, förutsättes,
att ingen skall få sälja sin jord, om icke trångmål nödgar därtill. Även i
Dalalagen innehålles ett stadgande i detta avseende, som på grund av sin
målande karaktär förtjänar anföras. Dalalagens Byggningsbalk börjar: »En
man bodde i en by och ägde där jord. Mannen blev nödd att sälja och
sålde en fjärdedel av byn med fastar och laga former. Ater tog skon till
att klämma; mannen satt på jorden sin hemma. Åler blev han nödd till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
