- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 2. Den medeltida kulturen /
280

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordbruket under medeltiden. Av Manne Eriksson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

delta verk sett, att man i lerkärlsfragment från denna tidiga tid, nyligen
anträffade bland resterna av en stenåldersby på en åssluttning vid Östra Vrå
i Stora Malms socken, funnit säkra spår av vetekorn (och underligt nog
också av friska vindruvskärnor).

Från dessa första odlingar spred sig så småningom jordbruket ut även
över mindre lättbrukade områden. Lerslätter, som landhöjningen vid våra
kuster lade torra, hörjade tas i bruk. Gränsen för den tätare
jordbruks-bebyggelsen vid slutet av stenåldern sammanföll väl med nordgränsen för
hällkistornas förekomst, ungefär linjen Oslo—Örebro. Under bronsåldern
förskjutes nordgränsen för jordbruksbygden allt längre mot norr. Den
säkert konstaterade bronsåldersbebyggelsens gräns går vid Skellefteå i
Västerbotten. Men även om inga säkra fynd vittna därom, kan under bronsålderns
gynnsamma klimatförhållanden ett och annat odlingsförsök ha gjorts ännu
längre mot norr. Vanligen räknar man med en stark klimatförsämring
vid tiden för den äldre järnålderns början omkring 500 år före Kristus och
med en samtidig kraftig minskning också av odlingsvidden, men i stället
kanske med en ökning av boskapsskötselns betydelse. I den odlade bygdens
utkanter ha naturligtvis också jakt och fiske intagit en viktigare plats än
i de centralare åkerbruksbygderna. Under den förromerska järnåldern
kommo från kelterna i söder nya, viktiga impulser på jordbrukets område
även till vårt land; då infördes bland annat lien, som blev ett av de
viktigaste hjälpmedlen för att kunna skaffa tillräckligt med vinterfoder åt
djuren. Även under romersk järnålder synes uppodlingen ha försiggått i
stigande omfattning. Men med folkvandringstid tycks på nytt en tillbakagång
ha drabbat odlingen, åtminstone i vissa trakter av landet. Äventyren i
södern och möjligheterna att där vinna levebröd lättare än här hemma
lockade till en utvandring, som påminner om »Amerikafebern» under
1800-talet. På vissa håll, särskilt i Götaland och allra tydligast på Öland och
Gotland, har denna utvandring medfört en folkbrist, som lagt gamla byar
och gårdar öde.

Men dessa områden äro egentligen de enda i landet, som till våra dagar
bevarat orörda rester av forntida odling. Eljest äro spår av forntida
odling och bebyggelse, som säkert kan antas härröra från en
jordbrukarebefolkning, ytterst sällsynta i vårt land. Man kan därför på goda grunder
anta, att odling och bebyggelse utan större avbrott levat vidare på de
områden, som redan under sten- och bronsålder tagits i bruk för sädesodlingen.
Ju tätare åkrarna ligga och ju starkare sammanhanget mellan olika tiders

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:02:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/2/0350.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free