Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkliv och folktro. Av Ragnar Blomqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fynd av schackpjäser visa, att
schackspelet införts i Sverige redan
tidigt under medeltiden.
FOLKTRO.
Medeltidens svenskar voro goda
katoliker. Sedan den officiella
hedendomen väl besegrats, behöll
kyrkan ett säkert grepp om själarna,
och tron på den treenige Guden, på
Guds moder jungfru Maria och på
de otaliga helgonen genomsyrade
hela folket. Man bevistade mässan
på helgdagarna, man doppade
fingrarna i vigvatten och korsade sig,
man hrände ljus framför
helgonbilderna och man iakttog i mån av
förmåga faste- och festdagar och
andra den katolska kyrkans föreskrifter. Då man kände döden nalkas,
kom man gärna i sitt testamente ihåg någon kyrklig inrättning, i den
övertygelsen att därigenom befordra sin själs salighet.
För det allra största flertalet var emellertid den katolska religiositeten
endast en sida av troslivet. Bredvid den av alla erkända officiella
religionen kvarlevde med seg livskraft en massa av den hedniska tidens
trosföreställningar, icke blott under medeltiden utan långt fram i nyare tid.
Man hade blivit övertygad om alt den Kristne Guden och hans många
helgon voro mäktigare än Oden, Tor och Frö, men därmed släppte man icke
tron på dessas existens, ehuru de så småningom kommo att likställas med
de vättar, troll, jättar och andra mystiska väsen, varmed man alltsedan
hedenhös ansåg naturen befolkad.
Tron på vättar, troll, jättar, älvor och dvärgar var ännu långt in på
1800-talet mycket levande och måste ha varit det i än högre grad under
medeltiden. Vättar funnos överallt, trodde man. I vattendragen rådde
havs-frun, näcken eller bäckahästen, i jorden levde de »underjordiske»,
jordvät-tarna, och huset hade sin vätte, nissen, som med en smula vänlig
behandling kunde vara till stor hjälp tack vare sin vaksamhet och sin villighet
Dobbel om pengar och pengars värde var
mycket gouterat under medeltiden. På
bilden härovan har den tärningspelande
»förlorade sonen» (i Södra Råda kyrka) kommit
ihop sig med den knivdragande spelbrodern
om insatsen, och det ser ut som om
partnerns kraftiga dolk får fälla utslaget i tvisten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
