Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkliv och folktro. Av Ragnar Blomqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att dra förnödenheter av olika slag
till huset. I bergen och skogen
rådde trollen. Offer till vättarna av
samma slag som man känner från
senare tider i form av mat, mynt
eller djur, torde icke vara sällsynta,
eftersom det var nödvändigt att
införa stadganden däremot i de gamla
landskapslagarna. Så stod det t. ex.
i Gutalagen: »Det är nu därnäst, att
blot äro alldeles förbjudna och alla
forna seder, som höra till
hedendomen. Ingen må åkalla hult
eller högar eller hedniska gudar,
helgedomar eller inhägnade platser».
I våra gamla folkvisor, vilkas
innehåll avspeglar medeltida
förhållanden, intaga övernaturliga väsen ofta en framstående plats. Så t. ex.
i visan om Älvkvinnan och herr Olof, i vilken älvkonungens dotter söker
locka herr Olof, men straffar honom med sjukdom då han vägrar. I en
annan visa rider en fager ungersven ut en aftonstund och lägger sig att
sova under en lind så grön i rosenlund. Då komma två älvkvinnor, och
den ena viskar i hans öra: »Statt upp, fager ungersven, om dig lyster älskog
pröva». Han frestas svårligen av deras förförelsekonster, men blir räddad
och drager en lättnadens suck: »Hade icke lyckan varit mig så god att
hanen slagit ut sina vingar, så hade jag sovit i berget den natt, allt hos de
älvekvinnor». Visan om Ramunder berättar om jättar och troll. Ramunder
seglade över saltan sjö till jättarnas land. Där fick han se sju jättar stå
vid sjöstranden. Han slog ihjäl dem alla med sitt svärd och mötte sedan
den store jätten, som var femtio alnar bred och hundra alnar lång. Jätten
bad om försköning, men blev utan misskund avlivad. Ramunder gick
sedan in i berget, där alla småtrollen sutto. De gräto av rädsla vid hans
åsyn, men det hjälpte ej. »Ramunder raskade och slog omkring, allt som
en rasker hjälte; alla små trollen han körde i ring, och dem till jorden
nedfälte.» Med sina skepp lastade med offrens rikedomar avseglade
Ramunder till nya bravader. Men det var icke alltid mötet med vättarna blev
så fördelaktigt. Många gånger slutade det i sorg och bedrövelse, såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
