Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Religion, kyrka och skola. Av Hjalmar Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bar, att deras ställning skulle reduceras till en sorts kunglig överprost i likhet
med de tyska superintendenterna. Kapitlen utarmades och anlitades så föga,
att hela domkapitelinstitutionen hotades av upplösning. Även sockenlivets
gamla självstyre hotades (från 1545) genom nytt beslagtagande av
kyrkornas inventarier, så att de flesta kyrkor gåvo en avskräckande bild av
torftighet, liksom genom indragandet av ett flertal till prästhefattningarna
skänkta hemman. Det skedde i en sådan omfattning, att sockengodsen nära
nog fördubblade statens redan gjorda fastighetsförvärv; men socknarna
stodo utarmade och nästan redlösa inför det nödvändigaste och måste så
gott som på nytt börja bygga upp sin ekonomi. Att utrota den gamla
sockensjälvständigheten gick dock ej. Präst, kyrkovärdar och lekmän
fortsatte att ta hand om det lilla, som kunde finnas kvar, och sökte förvärva
ny egendom, liksom sockenstämmorna liöllo sockenmedvetandet vid liv. Det
får ej heller förbises, att Gustav Vasa även ådagalade fortsatt intresse för
prästerna och förbättrade möjligheterna för evangelisk förkunnelse, liksom
han 1544 lät av trycket till samtliga stift utgå påbud om fyra årliga
bot-och bönedagar.
Snart fick han ock anledning att åter anlita Olaus Petri.
Omedelbart efter Luthers död 1546 drog det i Tyskland ihop till ett
oväder, som hotade att helt krossa protestantismen där, och som
framkallade nya livstecken av den katolska åskådningen i Sverige. Den segrande
Karl V begärde av de nordiska kungarna utlåtande om det Interim, genom
vilket han ville på kompromissens väg föra de evangeliska tillhaka till
katolska kyrkan. Intet visar bättre, vilken särställning Olaus Petri alltfort
intog i riket än att Gustav ej nöjde sig med att som motdrag fördriva
munkarna från Vadstena kloster, där nu blott nunnor blevo kvar, utan, »efter
denna världens lopp nu är farlig», kallade Olaus till sig för överläggning;
likaså fick Olaus vid ett kort efteråt hållet möte av kyrkomän under
ärkebiskopens ledning formulera mötets utlåtande, där undertecknarna med
ärkebiskopen i spetsen »förklarade sig i det andliga blott höra lyda Guds
klara och rena ord och lovade att aldrig underkasta sig påvens väsende utan
hellre lida, vad som än kunde komma». Detta utlåtande har blivit kallat
Olaus Petris testamente. Ännu kunde den nu också genom familjesorger
prövade reformatorn ge ut flera skrifter och även göra en viktig insats i
vår litterära historia genom det första försöket till svenskt dramatiskt
författarskap, hans berömda Tobiæ Comedia, väl närmast tillkommen för
att enligt medeltida sed till en nyttig övning uppföras av djäknarna i Stock-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
