Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
politik ej fick fritt utlopp, kunde en av högadelns representanter efteråt
säga, att vid denna riksdag hade »vart och ett stånd... sett mycket högre
upp [varit mindre medgörligt] än som tillförne, mycket dristigare och
fräckare talt». Vissa tecken till oro förmärktes rent av i landet efter riksdagens
slut. Men den aristokratiska — och speciellt då den »Oxenstiernska» —
regimens seger var tryggad.
Vad som ligger bakom dessa börjande partibrytningar, där det
förmärkes en obestämd men allmän oro att adeln alltför mycket skall vinna
överhand, är den enastående utveckling, som detta stånd och dess
maktställning och ekonomiska företrädesrättigheter genomgått under de senast
förflutna två decennierna. Den enorma utrikespolitiska expansionen under
denna tid hade gett stark fart åt utbildningen av det nya ämbets- och
militärstånd, som adeln i enlighet med sina ledares önskemål och kungens
godkännande hade blivit. Den var nu ett stånd, som befann sig på snabb
frammarsch, och däri upptogos alla mera framträdande män, som på olika
områden — diplomatiskt, ämbetsmässigt, finansiellt, militärt — utmärkt sig
och borde ha speciella förmåner i fråga om anseende och ekonomi.
Grundvalen i adelns förrangsställning utgjorde de privilegier, som den erhållit
under Gustav Adolfs tid; dessa privilegier försäkrade den om
skattelindring eller skattefrihet för den jord som den innehade, och de gåvo vidare
ensamrätt till högre ämbeten — i motsats till »vanbördingarna» — samt
skänkte åtskilliga andra betydande sociala och ekonomiska särrättigheter.
Och även om det ofta och utan hyckleri talades från adelshåll om att
»friheterna» borde stå tillbaka för »rikets välfärd», så kunde det ej
undvikas, att adelns privilegier blevo högeligen betungande, både för riket
som sådant och för medlemmarna av övriga samhällsgrupper, framför
allt för bönderna. På grund av den påfrestande tyska politik, som nu
förmyndarregeringen förde vidare, blev penningbehovet oerhört, och alla
medel måste tillgripas för att »löna och belöna» adelns förnämsta män.
Det blir senare tillfälle att följa, vilka konsekvenser detta system efter
hand fick för adeln, riket och de övriga stånden. Svåra inrikespolitiska
kriser blevo följden av denna politik, men den ansågs i ögonblicket
nödvändig.
Sålunda blev Kristinas förmyndares tid en av adelns mest glänsande
perioder i Sveriges historia, och för tillfället låg den över i den kamp om
makten, som sedan länge stått mellan regenterna och aristokratien. Den
senares framträngande omkring 1611 hade Gustav Adolfs dominerande per-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
