Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svavlet togs vanligen från Västeuropa och Nordtyskland, men Erik satte
redan under sina första regeringsår i gång en svavelluttring i samband med
bergsbruket i Kopparberg (där Gustav Vasa redan 1542 försökt
svavelframställning), Sala och Dannemora. Den inhemska tillverkningen av detta
råämne nådde emellertid aldrig önskvärd omfattning. I sina planer att
anskaffa svavel räknade Erik bl. a. med import från Island, där svavel i viss
utsträckning förekom rent i naturen. Hans intentioner hunno emellertid
aldrig taga form, innan sinnessjukdomen för alltid lade hinder i vägen för
hans vidare verksamhet.
Under 1500-talets slut och 1600-talets början kan man alltså konstatera
en mer eller mindre betydande framställning av krut inom det egna landets
gränser. Självfallet förslog ej denna. I synnerhet var behovet starkt under
30-åriga kriget, då dock de kontinentala förbindelserna underlättade direkta
leveranser till armén. För att öka den inhemska tillverkningen inkallades
1641 tysken Heinrich Leschorn, som genom en ny och förbättrad metod även
lyckades betydligt höja produktionen. Vid Åker i Södermanland anlades
nu tre nya krutkvarnar. Dessa tillsammans med de äldre, som lågo dels
vid Vällinge på Södertörn och dels i Småland, kunde under 30-åriga krigets
sista år i stort sett täcka truppernas behov av detta för krigföringen
nödvändiga ämne. Svavel framställdes under denna tid i betydande kvantiteter
vid kronobruket Dylta i Närke, vilket sedan 1570-talet varit sysselsatt med
denna tillverkning, ehuru det först under 30-åriga kriget erhöll en mera
betydelsefull produktionskapacitet.
Ingalunda är bilden av vårt lands första industri, krigsindustrien,
fullständig med här anförda uppgifter, men som en orientering inom detta
för vår materiella odling så utomordentligt viktiga område torde denna
skildring kunna tjäna sitt ändamål. I varje fall måste dess slutresultat
överensstämma med det yttrande om tillverkningen av krigsförnödenheterna
— ammunitionerna —, som regeringen fällde 1641 till Johan Banér: »Allt
slags ammunition göres nu inrikes mest till överflöd».
DEN ÖVRIGA STORTILLVERKNINGEN.
Den industriella verksamheten för de civila medborgarnas behov kan
under 1500-talets slut och 1600-talets början ej uppvisa en utveckling
motsvarande den, som kom den industri till del, vilken arbetade för armén i fält.
Först och främst förefanns för fredsindustrien ej några avsättningsmöjlighe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
