Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Takmålning i Bro kyrka i Bohuslän, framställande yttersta domen (ett av favoritmotiven
för tidens kyrkomdlare) och utförd 1709 av den tyskfödde men i Göteborg verksamme
målaren Christian von Schönfeldt, känd för sin benägenhet att i tidens stil »livligt
framställa de fördömdes marter i avgrundens lågor».
mening med allvarsamma undervisningar och förmaningar, lämpade till
åhörarnas förstånd, tröst och uppbyggelse, så att alla, enkannerligen de
unga och enfaldiga, må det grundligen fatta, begripa och sig till förkovring
i lära och leverne nytteligen anlägga.» Alla politiska och sociala
tillämpningar skulle ske »med beskedelighet och varsamhet» och alla »fåfänga
fabler, dåraktiga spörsmål och ordeträtor» skulle vara bannlysta från
förkunnelsen. Vad formen beträffar, skulle predikanterna vinnlägga sig om
att tala ren svenska och icke onödigtvis blanda in latinska ord. De skulle
undvika »högt svassande tal» samt icke beröra vidskepelse och missbruk,
ty detta skulle lända »mera till förargelse än bättring». Efter gudstjänsten
skulle prästen genom s. k. predikoförhör utröna, huru mycket av predikan
som åhörarna tillägnat sig.
Det framgår av det ovan skildrade, att kyrkan vid denna tid stod mitt
i byn och att prästerna i bokstavlig mening voro sina församlingars ledare
och uppsyningsmän. Trots att prästerskapet ofta nog saknade djupare
bildning och trots att många stundom kunde föra ett ganska
förargelseväckande leverne, intog sockenprästen en dominerande ställning i det all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
