Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
manna folkmedvetandet. Socknen utgjorde en sluten kulturenhet, väl
avgränsad mot andra socknar och stundom präglad av starka särdrag, både
i dräkt och folklynne. Inom detta relativt avgränsade kulturområde
framväxte en inre samhörighet med stark samfundskänsla och solidaritet.
Inom denna krets var nu sockenprästen den givne ledaren. Han var
församlingens mäktigaste man, på vilken det i huvudsak berodde, om
några initiativ blevo tagna till församlingens fromma. Som sockenstämmans
självskrivne ordförande och som den laglige vårdaren av tukt och ordning
blev han sin församlings förman och huvud. Han var sina församlingsbors
patriarkiske ledare ej blott i kyrkan och på stämman utan även i det
dagliga livets skiftande värv. Han trädde allmogen nära i dess dagliga id och
i alla livets skiften och smälte därmed i hela sin gärning samman med sin
församling till en oupplöslig enhet.
Denna förtroliga samhörighet mellan präst och församling omfattade
även prästens hustru och barn, ja hela prästhuset till dettas ringaste
medlem. Särskilt prästhustrun, på vilken omsorgen om näringsbekymren till
stor del vilade, knöts nära till församlingsborna. Hon blev mången gång
såsom en församlingens moder, till vilken envar otvunget kunde vända sig
med sina bekymmer. Under sådana omständigheter var det helt naturligt,
att man önskade bibehålla kontinuiteten inom församlingslivet och i
prästhemmet och strävade att bevara prästänkan i hennes ställning även efter
makens död. Detta var den djupaste orsaken till den sed som tidigare
uppkommit, att man gärna valde en prästman, som kunde gifta sig med
företrädarens änka, »konservera huset» eller »konservera änkan», som uttrycket
också löd. Det var i själva verket ett slags pastoratens ärftlighet, som
här efter vissa grundsatser tillämpades.
FOLKRELIGIOSITET OCH ANDAKTSLITTERATUR.
Om man utan vidare kan beteckna den karolinska kyrkan som en
nationell luthersk bekännelsekyrka, är det däremot svårare att bringa det
dåtida levande fromhetslivet under en enhetlig formel. Det är visserligen
den officiella lutherdomen i ortodox anda, som sätter den starkaste prägeln
på folkreligiositeten under denna tid. Men man får icke förbise, att inom
och vid sidan av denna ortodoxa lutherdom det religiösa livet uppträdde
i andra, både lägre och högre former.
Ute på landsbygden levde alltjämt en viss primitiv folkfromhet segt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
